marbor

Idag för 34 år sedan vart jag storasyster!!! Jag som bara hade varit lillasyster i 8 år tyckte att
det var något alldeles fantastiskt...lillasyster Anna.
Visst var det lite besvärligt också. Min pappa körde på den tiden ut tidningar på nätterna
och mamma åkte med ibland för att lära sig hans runda...ifall han skulle bli sjuk. Och
då väkte dom mig så jag fick lägga mig bredvid Anna ifall hon skulle vakna.
Jag tyckte det var hemskt jobbigt att behöva kliva upp mitt i natten, men jag somnade
oftast om direkt...och jag kan inte minnas att Anna vaknade en enda gång.

När hon vart större vart hon lite mera besvärlig. Man fick inte ha sina saker ifred
osv...att jag hade varit likadan med mina storasystrar det fanns inte på kartan.

När jag var 14 och Anna 6 så flyttade jag iväg på ett fosterhem...det är en annan
historia....och ett par år senare så flyttade jag hem igen då jag var gravid. Anna var
väldigt förtjust i min lilla son när han föddes...och jag tror hon var stolt som var
moster (min äldsta syster hade visserligen redan fått barn då).

Det året Anna skulle fylla 10, en måndag i juni...hände katastrofen. Hon cyklade rakt ut
i vägen och såg sig inte för. Hamnade i sidan på en buss och fördes till Akademiska
sjukhuset i Uppsala med bland annat skallskador. Anna klarade inte denna resa och
på fredagen så klassades hon som hjärndöd. På lördagen tog dom bort respiratorn.

Idag har jag svårt att minnas Anna. Hon figurerar mest som en dimfigur som jag inte
har några direkt klara minnen utav. Antar att tiden gjort sitt...

Tyvärr har jag ingen bild att lägga ut...och inte tycker jag att det behövs heller.
Jag hoppas bara att hon har det bra där hon är...

R.I.P älskade lillasyster.....