marbor

Sov länge idag. Det har blivit en vana numera. Förut sov jag
sällan längre än till 9. Nu har 11 blivit någon sorts standardtid.

Tog reda på värsta disken. Tänk..allt bara förfaller när jag har mina
nattpass. Disken byggs på hög, gruset på golvet förökar sig vilt
medans jag sover, katterna spelar krocket med matskålarna så
dom ligger upp och ner...medans maten då ligger på golvet.
Kanske är dom understimulerade...*S*

Satt en stund idag och tänkte på min lillasyster. Tänkte på hur lite
man faktiskt minns utav henne. Visst, det är länge sedan hon dog
men jag tycker ändå att lite minnen borde man ju ha.
Det jag minns först är hennes dop. Jag var 8 år, mina storasystrar
vad 11 och 15. Jag var den enda som inte fick sitta med henne i knät
på sängen medans pappa tog kort.
Antar att mamma och pappa var lite oroliga för att jag skulle tappa
henne i golvet.
Jag var så arg och det syns verkligen på korten..*L*...dessutom var jag tvingad
att ha en grön, hemsk klänning som jag bara hatade.

Ett annat minne är från en månad innan hon dog. Det var motorcykelns dag
i Enköping och hon fick åka med en kompis till syrran.
Den kompisen vart senare mitt nuvarande ex och pappa till mina två yngsta
grabbar.
Anna var så stolt och så glad som fick åka motorcykel :-)

Idag känns det väldigt konstigt när man träffar folk födda 1974. Dom är ju
så gamla!!! Och Anna var ju bara liten!!
Hjärnan får liksom inte ihop det där med att åren går.

Sista minnena är naturligtvis kring olyckan och dagarna efter den. Dagar
i kaos. Dagar i tårar. Dagar av ilska och frustration av att inte kunna göra
något.
Ibland förstår jag inte hur vi tog oss igenom det hela. Men det är ju bara
att gneta på. På något vis gick det ju.