marbor

Igår fick jag sluta jobba redan klockan 19. Gjorde mig inte ett dugg
faktiskt :-)
På vägen hem mötte jag en tant som såg lite smått virrig ut. Hon frågade
mig om jag sett en kvinna med en grön shoppningväska.
Men nej det hade jag ju inte gjort. Hade i stort sett bara kommit ut från porten
vid jobbet.
Tanten sa att hon och hennes man hade handlat och att dom skulle bära hem
sina varor i den gröna shoppingväskan men att den var borta när hon skulle ta
den och att hon såg en kvinna gå ut med den ur affären.
Hon berättade vidare att hon då placerat sin man utanför affären och sedan
sprungit efter den där kvinnan för att be henne att lämna tillbaka den gröna
shoppingväskan.
Kvinnan var då ganska mycket snabbare än tanten och tanten hade inte lyckats
se riktigt vart hon tagit vägen.
Hon berättade allt det här för mig medans vi gjorde sällskap tillbaka till affären.
Samtidigt som vi går och hon berättar så småspringer hon liksom runt i cirklar,
säkert för att se om hon skulle få syn på väskan som var ute på vift.
Hon berättade också att mannen (han som hon lämnade utanför affären) var lite
rasslig och inte kunde springa. Men han skulle nog stå stilla där hon lämnat
honom, det var hon rätt säker på.
När vi kom till det lilla torget vid affären så tvärstannar hon. Hon stirrar ut över
torget (som var tomt).
-Tänk om kvinnan tog din man också...säger jag lite skämtsamt och sen biter
jag mig snabbt i läppen. Kom på att det kanske inte var läge riktigt för att skämta.
- Nej för tusan, svarar tanten, vad ska hon med en gammal skruttig gubbe till.

Jag börjar skratta högt, hon skrattar högt och när vi kommer till dörrarna till affären
står där en gammal man som ser mäkta förvånad ut när jag och hans lilla fru kommer
in och storskrattar.

- Ja där är han ju...din gubbe...säger jag..ler mot mannen och går in i affären.
Väl i kön ser jag att dom packar ner sina varor i vanliga plastkassar och knatar hemmåt.
Han lite krum i ryggen, med lite dålig balans...lutandes mot sin lilla fru som fortfarande
är lite andfådd