Barnsjukhuset 1
Jag har haft en ganska stor tur med mina barn satt jag och tänkte
på igårkväll.
Det är inte ofta dom har hamnat på sjukhuset, och aldrig någonsin
med brutna armar eller ben. Men dom har hamnat där, det har dom.
Alla tre.
Först var det stora grabben när han var ca 3 år. Jag stod i duschen
och han satt i köket och ritade. När jag kommer ut i hallen och kikar
in i köket för att kolla vad han gjorde så vart jag rädd.
Där står han, på en stol som han dragit fram till kylskåpet som vad öppet.
Jag hade alla mediciner högst upp i facket på dörren, allt enligt tips
och goda råd ifrån barnavårdscentralen.
Men vad gjorde det? Han kom ju på att man kunde nå det ändå.
Han hade sörplat i sig:
1 flaska med AD-vitaminer.
½ flaska med alvedon.
Och drygt ½ flaska med Bricanyl.
Jag ringer till BVC och dom ber mig komma upp dit medesamma. Så på
med kläderna, snabbt som attans. Ner med grabben (som faktiskt mådde bra)
i vagnen och så iväg.
När vi kom fram fick han kräk-saft...inget hände.
Jag provade med fingrarna i halsen på han...inget hände.
Mera kräk-saft...nada
Nu börjar grabben himla med ögonen, hjärtat slår så hårt och fort att man ser
det ovanpå tröjan och han vill hela tiden somna.
Vi blir tillsagda att ta oss till Akademiska i Uppsala, vi ska få åka taxi dit.
Grabben får under inga omständigheter somna, vilket nu är en omöjlighet,
han somnar hela tiden. Men då får jag tillåtelse att nypa mitt barn, gärna hårt
så det blir blåmärken, bara han reagerar.
- Men vad gör jag om han inte reagerar? Frågar jag.
- Ja, säger sköterskan och blir tyst en stund, då får du nypa hårdare.
Ok...tryggt...in i taxin, mot Uppsala i värsta snöstormen.
Resan tar 1½ timma och grabben somnar hela tiden. Hjärtat pickar och tröjan
reser sig vid varje slag. Om han öppnar ögonen så hittar man dom någonstans
långt bak, högt upp under ögonlocket.
Vi kommer iallafall fram, han ska få magpumpas eftersom han inte kräks.
Men precis när jag ska lägga han på britsen så kräks han över hela mig. Först
då ser jag att min tröja är både ut-och-in och bak-och-fram. Spela roll...
Vi blev kvar i Uppsala i tre dagar. Sen var han pigg igen.
Men jag lärde mig att ställa medicinen på ställen där han inte kunde nå dom, +
en bit till ...uppåt...
Igår hamnade yngsta grabben på akuten...skriver om det sen
Han är hemma igen...
på igårkväll.
Det är inte ofta dom har hamnat på sjukhuset, och aldrig någonsin
med brutna armar eller ben. Men dom har hamnat där, det har dom.
Alla tre.
Först var det stora grabben när han var ca 3 år. Jag stod i duschen
och han satt i köket och ritade. När jag kommer ut i hallen och kikar
in i köket för att kolla vad han gjorde så vart jag rädd.
Där står han, på en stol som han dragit fram till kylskåpet som vad öppet.
Jag hade alla mediciner högst upp i facket på dörren, allt enligt tips
och goda råd ifrån barnavårdscentralen.
Men vad gjorde det? Han kom ju på att man kunde nå det ändå.
Han hade sörplat i sig:
1 flaska med AD-vitaminer.
½ flaska med alvedon.
Och drygt ½ flaska med Bricanyl.
Jag ringer till BVC och dom ber mig komma upp dit medesamma. Så på
med kläderna, snabbt som attans. Ner med grabben (som faktiskt mådde bra)
i vagnen och så iväg.
När vi kom fram fick han kräk-saft...inget hände.
Jag provade med fingrarna i halsen på han...inget hände.
Mera kräk-saft...nada
Nu börjar grabben himla med ögonen, hjärtat slår så hårt och fort att man ser
det ovanpå tröjan och han vill hela tiden somna.
Vi blir tillsagda att ta oss till Akademiska i Uppsala, vi ska få åka taxi dit.
Grabben får under inga omständigheter somna, vilket nu är en omöjlighet,
han somnar hela tiden. Men då får jag tillåtelse att nypa mitt barn, gärna hårt
så det blir blåmärken, bara han reagerar.
- Men vad gör jag om han inte reagerar? Frågar jag.
- Ja, säger sköterskan och blir tyst en stund, då får du nypa hårdare.
Ok...tryggt...in i taxin, mot Uppsala i värsta snöstormen.
Resan tar 1½ timma och grabben somnar hela tiden. Hjärtat pickar och tröjan
reser sig vid varje slag. Om han öppnar ögonen så hittar man dom någonstans
långt bak, högt upp under ögonlocket.
Vi kommer iallafall fram, han ska få magpumpas eftersom han inte kräks.
Men precis när jag ska lägga han på britsen så kräks han över hela mig. Först
då ser jag att min tröja är både ut-och-in och bak-och-fram. Spela roll...
Vi blev kvar i Uppsala i tre dagar. Sen var han pigg igen.
Men jag lärde mig att ställa medicinen på ställen där han inte kunde nå dom, +
en bit till ...uppåt...
Igår hamnade yngsta grabben på akuten...skriver om det sen
Han är hemma igen...
Kommentarer
Trackback
