marbor

Min andra son är den som tillbringat mest tid på sjukhus.
Men inte ens han har lyckats åstadkomma ett vanligt, simpelt
brutet ben.

Första gången han åkte in var han runt 10 år. Han hade gått med
kraftig huvudvärk länge. Jag och hans pappa trodde det var psykiskt
eftersom sonens farbror hastigt gått bort och det här var i samband
med begravningen.

Sonen hörde när jag pratade med pappan i telefonen och sa att om
det inte gick över så skulle vi kontakta läkare. Dagen efter gick han
och en kompis till honom själva upp till vårdcentralen och fick en tid
dagen därpå. Han fick mycket beröm för att han tagit sig dit själv.

Väl där så fick han göra grimaser, han vart stucken med nålar i ansiktet
och fick diverse frågor.
Till sist gick vi därifrån med en remiss till akademiska. Jag ringde genast
till grabbens komis mamma, som var läkarsekreterare och frågade var allt
på remissen betydde. Fick reda på att dom skulle ta en massa blodprover,
benmärgsprover och göra en skiktröntgen av skallen. Inte sjutton vart jag
mindre nervös av att få veta det.

På akademiska togs alla prover, dom var allesammans fina och bra, utom
benmärgsprovet som visade på kraftig borrelia med penicillinkur som följd.

Ett par år senare får samma son väldiga magsmärtor. Jag ger honom alvedon
men det ger inte med sig. Ringer då ambulans och vi får åka till sjukhuset i
Enköping. Där får jag en rejäl utskällning för att jag gett honom alvedon. Får
reda på att det ska man absolut INTE ge till personer med buksmärta eftersom
det försvårar diagnosen.
Vi får ligga kvar över natten och på morgonen kommer en överläkare och säger
att dom ska röntga hans tarmar då han misstänker "tarminvagination". Men han
är lite tveksam till det ändå eftersom det vanligtvis bara drabbar pojkar under
3 år och min kille var ju 12. Senast läkaren varit med om att ett så stort barn hade
den åkomman var på 70-talet, och nu var det ju 1999.

Dom röntgar och visst hade han rätt läkaren. Dom åtgärdar det hela genom att
pressa in 2 liter kontrastvätska i tarmen på ungen så dom trycker isär tarmarna
och POFF...så andas grabben en djup suck och all smärta är över.

Tarminvagination innebär att tjocktarmen "matar in" tunntarmen i sig och då blir
det ju tvärstopp.

Inte nog med det, ca 2 månader senare får han samma hemska smärta igen.
Ringer ambulans och hamnar nu på barnmedicin på akademiska. Jag förklarar
där för läkaren vad som hänt tidigare och läkaren kontrar med:
- Inte då, sånt får inte så stora barn.
- Men det finns röntgenbilder i Enköping, säger jag, ring dit!
- Behövs inte, för så stora barn får inte sånt.

Jag blir vansinnig och gapar och skriker åt läkaren att han kan fara åt fanders,
att han kan ta dit en kompetent läkare istället som fattar vad jag säger.
Läkaren går iväg och en sköterska kommer fram.
- Du vet att det där var överläkaren på barnmedicin va?
- Det skiter jag i, svarar jag.

Men denna gången var det blindtarmen som försvann. Troligen en komplikation
av all kontrastvätska.