marbor

Och igår var det då dags för yngsta sonens läkarbesök.
Han har varit rätt skonad från att hälsa på hos doktorn.
Konstigt egentligen eftersom han är den aktiva sonen.
Han är den som spelat fotboll och innebandy i många år
men har haft turen att klara sig undan större skador.

Igår när jag precis lagt mig under filten i soffan för att
se en film så får jag ett sms av sonens flickvän.

"Han är på akuten, kan du komma hit"

Det var bara att kasta sig upp, av med mysbyxor och iväg.
Han låg där inne på akuten på en brits och det var länge
sedan jag såg honom så ynklig, skrutten.
Han hade hög feber, ont i halsen och ont i benen.

När sköterskan kom för att visa in oss på ett rum där
han kunde få vila så trodde jag han skulle rasa omkull,
vart rädd för att benen skulle vika sig på han.

Han fick krypa upp på britsen, jag baddade med en kall
papperstrasa i pannan och han somnade till sist.

Dom tog en massa prover, läkaren kollade igenom öron,
näsa, hals. Han lyssnade och klämde.

När proverna var klara så visade dom på en mykoplasma-
infektion som tydligen kan ge lunginflammation om man har
otur.

Nu ligger han hemma, äter en kraftig penicillinkur och försöker
krya på sig. Och så får man bara hoppas på att en annan
klarar sig, men det ska jag väl göra.