marbor

Som säkert väldigt många föräldrar har jag ibland
haft känslan av att ha varit en dålig mamma.

Känslan var mera frekvent då när killarna var små
och jag levde ensam med dom.

Jag kände aldrig riktigt att jag hade den tiden som
dom behövde, att dom fick göra det dom ville.

Jag kände att jag begränsade dom, att jag var sur
och arg mest hela tiden.

Jag kände att jag behandlade dom orättvist, att jag
vart arg i onödan.

Jag kände mig som en dålig mamma när dom inte
hade samma möjligheter som sina kamrater.

Jag kände mig värdelös när man veckan innan
barnbidraget knappt hade mat hemma.

Jag kände mig otillräcklig när dom faktiskt ibland
inte ens fick äta sig mätta vid varje mål.

Jag kände att det var bara jag som var en sådan
usel mamma.

I efterhand vet jag att det var många som hade det
så. Särkskilt dom ensamstående föräldrarna.

I efterhand säger mina barn till mig att jag var en bra
mamma.

I efterhand säger ena sonen "Du är en ängel mamma
som orkade med"

Det lättar lite när man ser och hör sådant, även om det
är svårt att ta in eftersom man så länge känt sig så
dålig.

Men så läser man en artikel och inser att man kanske
inte var så hemsk trots allt.