marbor

Har inte gjort ett skit idag efter det att jag torkade
kattspya.
Var ute en sväng till med Nellie innan dom hämtade
henne.
Nellie gillar pinnar.
      
Hittar hon en bär hon stolt hem den med högt huvud
och sen tuggar hon sönder den i molekyler.
Idag hittade hon en jättepinne, när hon skulle lyfta den
så stod hon nästan på huvudet. Men tog hon den i ena
änden så gick det att släpa den med sig.
Som tur var så gick hon med på att byta pinne innan vi
gick in = inte lika många molekyler.

Sen hände inte mycket efter att hon vart hämtad.
Lagade mat, diskade och sen datorn.

Nu på kvällen tog jag in cykeln och bytte däck, justerade bromsar
och monterade ett lås. Skulle behöva fixa växlarna också men
törs inte göra det ifall det skulle bli så att jag måste sätta dit nya
vajrar (som jag inte har). Funderar på att lämna in den istället så
det blir gjort ordentligt.

Vaknar.
Går ut med kissnödig hund.
Duschar.
Sätter på kaffe.
Rensar frukost-jordgubbar.
Sätter mig vid bordet.
Ska fälla upp locket på datorn.

PANIK!!!!

Kattfan har kräkts PÅ min dator!!!
Varför just på?
Varför inte bredvid?
Vad fan gjorde han på bordet?

uuuuaaa....torka torka torka skrubba torka...

Så...nu är man fattigare än vad man var för fyra timmar sen.
Men jag har varit riktigt duktig. Har nästan inte köpt något onödigt alls.

Kolla får ni se:

Biltema:
2 däck, 2 slangar, 1 cykelpump, 1 ramlås, 1 cykelkorg (hade jag
väl iof kunnat vara utan), däckavtagare och märkpennor till DVD-skivor.
533,20:-

IKEA
En skrivbordsstol, 12 glas, disktrasor, gardintyg.
616 :-

Sen bjöd jag på MAX hamburger istället för att betala bensinen.
257:-

Är rätt nöjd :-)

Nu har jag Nellie här över natten. Dom skulle till Arlanda och hämta
någon som missat sitt flyg som skulle ha landat i Skavsta. När han
är hämtad ska dom till Skavsta och hämta hans bil.
Ja ack så det kan gå när man blir sen till flyget :-)

Strax blir jag hämtad för en tur till Västerås.
Jag (som många andra) är en sådan som gärna vill betala
min del av bensinkostnaden. Oftast får jag också göra det,
medans andra kan vara lite bångstyrga och inte vill ta emot
pengarna.

"Men vi skulle ju ändå åka själva", är den vanligaste kommentaren.

En gång fick jag skjuts till Uppsala. När vi gjort det vi skulle och var
på väg mot bilen så halade jag fram en hundring och skulle göra
rätt för mig.

"Men nej", sa dom. "Vi skulle ju ändå hit".

"Tar ni inte emot pengarna så GÅR jag hem", säger jag med förhoppningen
om att dom då ska tycka synd om mig och ta emot pengarna.

"Men lilla du, inte kan du väl GÅ hem" skulle dom tänka.

Men vad händer?
Jo dom hivar in sakerna i bilen, sätter sig i den ...och ÅKER!!!
Kvar står en mycket snopen Mia. Och när dom inte kommer tillbaka
så blir man ju lite arg. Svär en ramsa och så knatar man iväg mot
närmsta busshållplats.
Går och tittar ner i backen, sparkar på en sten, svär, muttrar lite över idioter
till bekanta och sparkar på nästa sten och sen tittar jag upp. 
Vid busshållplatsen står mina bekanta och skrattar så tårarna rullar och
magen får kramp. Snopet kliver man fram. Hasplar ur sig en ramsa om
att man minsan VISSTE att dom skulle stå där och så kliver man in
i bilen.

Numera har jag lärt mig att ett nej är ett nej, även om jag försöker
truga lite ändå. Men jag vet när jag ska ge upp.

Snart har första semesterdagen passerat.
Den började med att jag vart kvar på jobbet nästan en timma, men
det var väl sak samma :-)

Annars har dagen mer eller mindre försvunnit i någon sorts
koma. Alltid så när man  jobbat natt.
Sov till 16 och sen har man inte kommit igång riktigt. Bara suttit
och svettats.

Imorgon åker jag förhoppningsvis till Biltema i Västerås och
köper nya däck + slangar till cykeln. Det är hög tid att sätta på
nya sådana. Är lika rädd varenda gång jag cyklar att jag ska
trilla omkull pga att däcket smäller.

Ska under min semester också röja i sovrummet. Har två bokhyllor
där som ska ut i vardagsrummet + en byrå. Ska bli skönt att
få lite mera plats i sovrummet, just nu är det rätt så trångt.

Hur har ni det då? Jobbar? Semester? Sjuka?

Kom hem för en stund sedan efter att ha varit iväg
med Hille och tjejerna för ett dopp.

Vi åkte till Strand, där jag gick i simskola som liten.
Då var det en väldigt stenig botten, kanske därför
man lärde sig simma så fort :-)
Idag är det mera sandigt och lite mera ordning på
det stället.

Tyvärr föll all skugga över stranden, och bryggan var
inte ilagd. Så vi frös redan när vi kom ner.

Men ungarna badade. Själv vadade jag i en liten bit
mest bara för att kolla läget. På onsdag blir det
premiärdopp då jag ska iväg till en större badplats
med en jobbarkompis.

Men...jag kollade temperaturen med dom modiga
som vågade sig i. (Alla under 140cm)
 Och enligt dessa säkra källor är badtemperaturen urvarmt...
eller skitvarmt...vilket nog är samma sak.

Så nu vet vi...

Den här bilden ligger från och med idag på sonens facebook-sida :-)

Igår vart jag stalkad av ett telefonnummer.

Första gången dom ringde, då missade jag. Så jag kollade
upp vem det var som ringt via 118100.
Fick då fram att det var : Spärrservice i Stockholm.

Alltså, jag behöver inte dom. Jag har ett endaste, ynka litet kort
och det är mitt Maestro-kort till minuten. Jag klarar mig alldeles
utmärkt med det endaste, ynka lilla kortet.

Och skulle det enda, ynka lilla kortet försvinna, ja då ringer jag
till banken och spärrar...direkt...

Tada!!! Ett samtal!!! Klart!!!

Precis den tjänsten som Spärrservice erbjuder, den har jag fixat
alldeles själv.

 Och ja just ja...dom har ju nyckelbrickor också. Ni vet
"Hittelön till upphittaren, lägg i närmsta brevlåda"-brickor.

En sådan fick jag med posten härom dagen.
Stod GRATIS I 6 MÅNADER på lappen man skulle skicka in.
Den kastade jag.

Alltså visst är det en schysst tjänst dom har. MEN om man vill säga
upp den så är det visst inte den lättaste saken i världen. Och jag gillar
lätta saker i världen.

Så nej tack Spärrservice. Ni kan sluta ringa nu.
(Det vart totalt 5 påringningar igår...något desperat av dom tycker jag)

Såg på vädret nu ikväll.
Strålande sol hela helgen och upp till 30 grader.

Kan det bli bättre?

JAAAAAAAA det kan det!!!

Det fortsätter HELA nästa vecka och då...

då....har lilla jag SMS-TER :-)

Huvudet far hit och dit. Det är svårt att pricka rätt.
- Du borstar ju inte som du brukar!
- Jag borstar som jag alltid gjort och du har varit nöjd.
- Nej det gör du inte.
- Varför skulle jag plötsligt ändra teknik när den jag har funkar?
- För att du inte vill borsta mina tänder. Du hoppar över.
- Men jag har ALDRIG slarvat med dina tänder, jag gör ju som
jag alltid gjort.
- Nej det gör du inte, du gnuggar på samma ställe hela tiden.
- *suck*
- Du har väl fått hjärnblödning.


Ja ja...jag kan inte borsta andras tänder. Jag har visst
fått hjärnblödning.

Och igår var det då dags för yngsta sonens läkarbesök.
Han har varit rätt skonad från att hälsa på hos doktorn.
Konstigt egentligen eftersom han är den aktiva sonen.
Han är den som spelat fotboll och innebandy i många år
men har haft turen att klara sig undan större skador.

Igår när jag precis lagt mig under filten i soffan för att
se en film så får jag ett sms av sonens flickvän.

"Han är på akuten, kan du komma hit"

Det var bara att kasta sig upp, av med mysbyxor och iväg.
Han låg där inne på akuten på en brits och det var länge
sedan jag såg honom så ynklig, skrutten.
Han hade hög feber, ont i halsen och ont i benen.

När sköterskan kom för att visa in oss på ett rum där
han kunde få vila så trodde jag han skulle rasa omkull,
vart rädd för att benen skulle vika sig på han.

Han fick krypa upp på britsen, jag baddade med en kall
papperstrasa i pannan och han somnade till sist.

Dom tog en massa prover, läkaren kollade igenom öron,
näsa, hals. Han lyssnade och klämde.

När proverna var klara så visade dom på en mykoplasma-
infektion som tydligen kan ge lunginflammation om man har
otur.

Nu ligger han hemma, äter en kraftig penicillinkur och försöker
krya på sig. Och så får man bara hoppas på att en annan
klarar sig, men det ska jag väl göra.

Min andra son är den som tillbringat mest tid på sjukhus.
Men inte ens han har lyckats åstadkomma ett vanligt, simpelt
brutet ben.

Första gången han åkte in var han runt 10 år. Han hade gått med
kraftig huvudvärk länge. Jag och hans pappa trodde det var psykiskt
eftersom sonens farbror hastigt gått bort och det här var i samband
med begravningen.

Sonen hörde när jag pratade med pappan i telefonen och sa att om
det inte gick över så skulle vi kontakta läkare. Dagen efter gick han
och en kompis till honom själva upp till vårdcentralen och fick en tid
dagen därpå. Han fick mycket beröm för att han tagit sig dit själv.

Väl där så fick han göra grimaser, han vart stucken med nålar i ansiktet
och fick diverse frågor.
Till sist gick vi därifrån med en remiss till akademiska. Jag ringde genast
till grabbens komis mamma, som var läkarsekreterare och frågade var allt
på remissen betydde. Fick reda på att dom skulle ta en massa blodprover,
benmärgsprover och göra en skiktröntgen av skallen. Inte sjutton vart jag
mindre nervös av att få veta det.

På akademiska togs alla prover, dom var allesammans fina och bra, utom
benmärgsprovet som visade på kraftig borrelia med penicillinkur som följd.

Ett par år senare får samma son väldiga magsmärtor. Jag ger honom alvedon
men det ger inte med sig. Ringer då ambulans och vi får åka till sjukhuset i
Enköping. Där får jag en rejäl utskällning för att jag gett honom alvedon. Får
reda på att det ska man absolut INTE ge till personer med buksmärta eftersom
det försvårar diagnosen.
Vi får ligga kvar över natten och på morgonen kommer en överläkare och säger
att dom ska röntga hans tarmar då han misstänker "tarminvagination". Men han
är lite tveksam till det ändå eftersom det vanligtvis bara drabbar pojkar under
3 år och min kille var ju 12. Senast läkaren varit med om att ett så stort barn hade
den åkomman var på 70-talet, och nu var det ju 1999.

Dom röntgar och visst hade han rätt läkaren. Dom åtgärdar det hela genom att
pressa in 2 liter kontrastvätska i tarmen på ungen så dom trycker isär tarmarna
och POFF...så andas grabben en djup suck och all smärta är över.

Tarminvagination innebär att tjocktarmen "matar in" tunntarmen i sig och då blir
det ju tvärstopp.

Inte nog med det, ca 2 månader senare får han samma hemska smärta igen.
Ringer ambulans och hamnar nu på barnmedicin på akademiska. Jag förklarar
där för läkaren vad som hänt tidigare och läkaren kontrar med:
- Inte då, sånt får inte så stora barn.
- Men det finns röntgenbilder i Enköping, säger jag, ring dit!
- Behövs inte, för så stora barn får inte sånt.

Jag blir vansinnig och gapar och skriker åt läkaren att han kan fara åt fanders,
att han kan ta dit en kompetent läkare istället som fattar vad jag säger.
Läkaren går iväg och en sköterska kommer fram.
- Du vet att det där var överläkaren på barnmedicin va?
- Det skiter jag i, svarar jag.

Men denna gången var det blindtarmen som försvann. Troligen en komplikation
av all kontrastvätska.

Jag har haft en ganska stor tur med mina barn satt jag och tänkte
på igårkväll.
Det är inte ofta dom har hamnat på sjukhuset, och aldrig någonsin
med brutna armar eller ben. Men dom har hamnat där, det har dom.
Alla tre.

Först var det stora grabben när han var ca 3 år. Jag stod i duschen
och han satt i köket och ritade. När jag kommer ut i hallen och kikar
in i köket för att kolla vad han gjorde så vart jag rädd.
Där står han, på en stol som han dragit fram till kylskåpet som vad öppet.
Jag hade alla mediciner högst upp i facket på dörren, allt enligt tips
och goda råd ifrån barnavårdscentralen.
Men vad gjorde det? Han kom ju på att man kunde nå det ändå.
Han hade sörplat i sig:

1 flaska med AD-vitaminer.
½ flaska med alvedon.
Och drygt ½ flaska med Bricanyl.

Jag ringer till BVC och dom ber mig komma upp dit medesamma. Så på
med kläderna, snabbt som attans. Ner med grabben (som faktiskt mådde bra)
i vagnen och så iväg.
När vi kom fram fick han kräk-saft...inget hände.
Jag provade med fingrarna i halsen på han...inget hände.
Mera kräk-saft...nada

Nu börjar grabben himla med ögonen, hjärtat slår så hårt och fort att man ser
det ovanpå tröjan och han vill hela tiden somna.
Vi blir tillsagda att ta oss till Akademiska i Uppsala, vi ska få åka taxi dit.
Grabben får under inga omständigheter somna, vilket nu är en omöjlighet,
han somnar hela tiden. Men då får jag tillåtelse att nypa mitt barn, gärna hårt
så det blir blåmärken, bara han reagerar.
- Men vad gör jag om han inte reagerar? Frågar jag.
- Ja, säger sköterskan och blir tyst en stund, då får du nypa hårdare.

Ok...tryggt...in i taxin, mot Uppsala i värsta snöstormen.
Resan tar 1½ timma och grabben somnar hela tiden. Hjärtat pickar och tröjan
reser sig vid varje slag. Om han öppnar ögonen så hittar man dom någonstans
långt bak, högt upp under ögonlocket.
Vi kommer iallafall fram, han ska få magpumpas eftersom han inte kräks.
Men precis när jag ska lägga han på britsen så kräks han över hela mig. Först
då ser jag att min tröja är både ut-och-in och bak-och-fram. Spela roll...

Vi blev kvar i Uppsala i tre dagar. Sen var han pigg igen.
Men jag lärde mig att ställa medicinen på ställen där han inte kunde nå dom, +
en bit till ...uppåt...

---

Igår hamnade yngsta grabben på akuten...skriver om det sen

Han är hemma igen...

Som säkert väldigt många föräldrar har jag ibland
haft känslan av att ha varit en dålig mamma.

Känslan var mera frekvent då när killarna var små
och jag levde ensam med dom.

Jag kände aldrig riktigt att jag hade den tiden som
dom behövde, att dom fick göra det dom ville.

Jag kände att jag begränsade dom, att jag var sur
och arg mest hela tiden.

Jag kände att jag behandlade dom orättvist, att jag
vart arg i onödan.

Jag kände mig som en dålig mamma när dom inte
hade samma möjligheter som sina kamrater.

Jag kände mig värdelös när man veckan innan
barnbidraget knappt hade mat hemma.

Jag kände mig otillräcklig när dom faktiskt ibland
inte ens fick äta sig mätta vid varje mål.

Jag kände att det var bara jag som var en sådan
usel mamma.

I efterhand vet jag att det var många som hade det
så. Särkskilt dom ensamstående föräldrarna.

I efterhand säger mina barn till mig att jag var en bra
mamma.

I efterhand säger ena sonen "Du är en ängel mamma
som orkade med"

Det lättar lite när man ser och hör sådant, även om det
är svårt att ta in eftersom man så länge känt sig så
dålig.

Men så läser man en artikel och inser att man kanske
inte var så hemsk trots allt.

Gårdagen var tung. Men det gick.
Somnade rätt så ovaggad igår och vaknade imorse med ett ryck.

- Mamma, var det till Öland Robin skulle?
- Ja eventuellt.
- Någon har blivit mördad där!

Jag studsar upp, sätter mig vid datorn och läser att jomen visst,
någon har fallit vika för kniven...hemskt...
Men det var inte Robin. Dom åkte aldrig till Öland utan stannade
kvar i Jönköping hos bekanta.

Jag la mig ett par timmar till innan jag klev upp och drog igång
tvättstugan. Rätt så välbehövligt kan jag säga!
Att jag aldrig lär mig att det kan vara lagom att boka iallafall en
dag i veckan, istället för varannan eller var tredje. Så mycket
lättare det skulle vara. Och mycket mindre tvätt varje gång.
Men jag kanske lär mig...så småning om.

Mamma kom upp på fika sen och KOLLA vad hon hade med sig




Jag fick midsommartårta trots allt :-) Vart jätteglad.

Och hon har lovat att baka vallmofrallor till mig i nästa vecka.
Gullemamsen :-)

Vi var upp och gav Sir Selma mat. Han är så rolig den katten.
Pratar och pratar och följer efter en som en hund. Visserligen
så är han ju inte van vid att vara ensam så det kanske är därför.
Ska förbi och umgås lite med han innan jobbet tänkte jag.



Idag känns det faktiskt riktigt bra :-)

Varsågoda!

Det måste väl ändå vara skönt...att få veta...



..att det inte är  bara här det kan vara dåligt väder till midsommar!

Nu vart ni gladare va :-)

Önskar er en riktigt fin midsommar...trots allt....eller just därför...:_)

Sov till halv elva idag. Vaknade av att sonen ringde.

Han och tjejen ska fira midsommar i Jönköping så jag ska
vara kattvakt. Han ville komma förbi med nyckeln.

Mår mycket bättre idag än igår. Skönt att det inte verkar vara
något långvarigt. Har varken tid eller lust att vara sjuk.
Men med min vanliga röta så ligger det väl och gror och så
smäller det till lagomt till semestern. Skulle inte förvåna mig
alls.

Hille och en jobbarkompis till mig kom förbi på en fika. Skönt
att få prata bort någon timma i tristessen.

Hungrig är jag också, men har ingen lust att gå till affären
eftersom det regnar nu igen. Så idag blir det korv och makaroner.
Det duger...men jag är lite less på just makaroner och har väl
varit det i rätt många år.
Anledningen är att äldsta sonens pappa åt det 7 dagar i veckan
när vi var tillsammans. Han gick på friidrottsgymnasiet i Falun och
hade fått lära sig att pasta var bra... och då trodde väl han att man
skulle äta det jämnt. Enda variationen var om det vart korv eller
köttbullar till.

Vad har ni planerat inför midsommar?
Ge mig lite fina tips och idéer så jag kan drömma mig bort med dom
imorgon när jag jobbar hela dagen.

Mådde fortfarande skit när jag klev ur sängen.
Huvudet värkte dessutom.

Men jag tänkte att kommer jag bara upp så blir det nog bättre.

Sen tänkte jag att kommer jag bara ut så blir det nog bättre.

På väg till jobbet så tänkte jag att kommer jag bara dit och igång så blir det nog bättre.

Vem försökte jag lura?

Nu är jag hemma igen och mår lika dassigt fortfarande.
Skulle ha tvättat ikväll men har skjutit upp det tills på lördagmorgon.
Måste piggna till tills på fredag. Har långpass då.

Nu ska jag nog ta och dö lite i soffan...en stund...

Ännu en dag i raden...
Började med att jag mådde illa när jag vaknade. Ja jag mådde
illa redan igår när jag la mig, men det försvann inte inatt som
jag hade hoppats.
Inget sånt där kräk-mående utan mera irriterande, småmolande.
Och nej...no mens on the run...

Nåja, jag åkta och jobbade. Idag jobbade jag med en tjej som
är hos oss som sommarvikarie för andra (eller om det är tredje)
året i rad. En jättegullig tjej som vi verkligen saknat. Hon har varit
i Italien och Norge och jobbat med travare. Men nu var hon less
på det, längtade hem och har kommit in som sommarvikarie.
Riktigt roligt var det för jag gillar henne verkligen.

Syrran kom och mötte upp mig på jobbet strax före 13 när jag slutade.
Vi åkte raka vägen ner för att träna. Det började bra, eller tja det dög.
Fick inte upp tempot idag heller på rodden. Alla maskiner kändes
tunga, tyngre än vanligt.
Mitt i allt sammans så ringde svågern och avbröt vår träning, men vi
åker ner imorgon och kör ordentligt istället.
Så jag åkte hem, gluttade lite på nätet, diskade och åt mat. Sen tog
all energi tvärslut. Det var som att springa in i en vägg.
Eller kanske inte springa, så fort gick det väl inte, mera som en
glidtackling in i väggen...sakta men säkert....jomen...



OBS Känsliga läsare varnas. Otäck bild! (Visst er'e så dom säger???)

Nu har jag legat på soffan och sett en film. Skulle kunna skutta i säng
vilken minut som helst, men tänkte att jag skulle hålla mig vaken en
stund till. Halv nio är det något tioårs-jubileums-parlamentet-program på
tv som jag tänkte kunde vara skoj att se.

Hur har ni haft det idag? Regnfritt? ( Det var det här iallafall)

Igår gick stor del av dagen ut på att vänta ut regnet
så att jag kunde GÅ och handla istället för att SIMMA.

Jag loosa...skåpen förblev tomma

Idag gick en stor del av dagen ut på att vänta ut regnet
så jag kunde GÅ och handla istället för att SIMMA.

Jag loosa...fick vada mig ner till affären. I motvinden kom
allt vattnet rakt emot mig så jag fick köra frisim.
Men handla var tvunget. Skulle ha hem sönerna med
respektive på middag.

Nåja, jag kom både till affären och hem. Visserligen
dyngsur men vad gör lite vatten...egentligen?

Väl hemma så fixade jag till köttfärssmet med persilja
som jag skulle göra järpar på. Skulle först göra biffar
med köttfärs, fetaost och soltorkade tomater som syster
tipsat om. Men jag vart lite nedröstad...soltorkade tomater
är tydligen ingen höjdare om man är född på 80-talet.
Så då vart det persiljejärpar istället.

 Jaha...så stod jag då med smetbunken och stekpannan
och började göra järpar... kan säga att det sket sig direkt.
Jag vet inte vad jag gjorde för fel men det gick inte att vända
på dom utan att en lagom stor järpe vart till 75 väldigt små
järpar.
Jag gav upp efter en stund och gjorde biffar istället.



(Så här BORDE dom ha blivit, men inte i min värld)

Sen ringde yngsta sonen och sa att dom inte skulle komma
(Nellies husse) eftersom hans sambos syster vart mamma
igår...:-) så dom skulle åka och sniffa bebis istället vilket jag
mycket väl förstår.

Kvällen bestod sen av mat, prat, fniss, tv brottning och kramar.
Mellansonen är en riktig mammagris och han är den som alltid
varit mest för att kramas med mig. Antingen så tycker han helt
enkelt bara om sin mamma eller så smörar han...*S*...(skojar)

Han brukar säga att jag är en ängel eftersom jag stått ut med
att vara ensam mamma till tre ligister, fast där tar han i lite, så
ligistiga har dom faktiskt inte varit.

Nu är det dax för sängen. Har två veckor kvar att jobba innan
semestern. TVÅ VECKOR!!! :-)

Vill bara knyta an till tidigare inlägg. Om ungdomar,
alkohol och fylla.
Det behövs så lite.
Det räcker med ett gräl.
Det räcker med ett enda slag.

Det behövs så lite....om dom bara kunde förstå...

Klick 1 (lyssna på ljudbildspelet också)

Charlie Caper vann talang...om det nu undgått någon :-)

Själv tycker jag att han är helt strålande bra!

Men det bästa jag sett med honom hittar ni om ni klickar
på bilden.
Det är en liten bit in i filmen och i handen har han en
läskburk.

Fantastiskt!
'

Jaha...studentfirande...
Skönt på något vis att så här i efterhand veta att man slapp eländet.
Jag tog ju liksom aldrig studenten eftersom jag var smart nog att
bli med barn sommarlovet efter nian....tajming liksom.

Nu ser jag vad jag missat om jag ställer mig på balkongen och
kikar ut. Eller nåja, faktiskt räcker det gott med att sitta inne med
stängda dörrar och fönster och bara lyssna på det.

Fattar inte att dom orkar gå ut ens när det regnar som det gör.
Varför inte sitta inne, dricka varm choklad, spela monopol och
bara umgås till tonerna av Sven-Ingvars. Vad är det för fel på det
liksom?

Nej då, här ska man vara ute i regnet och skråla. Man ska kasta
glasflaskor i backen och helst då i takt till någon dunka-dunka-polka.
Dessutom ska man också stå  i regnet, med sminket rinnandes
utefter kinderna, i en kortkort kjol, trasiga nylonbyxor och ett linne
som visar mer än om man hade varit utan.

Och när man står där så ska man yla om hur syyyyynd det är om en.
Att HAN inte fattar något alls. Ja HAN är till och med en idiot just
idag får jag veta. Det talar hon tydligt om för dom securitasvakter
som lockats hit  (i tron om att få festa kanske?).

Nej jag ska inte göra mig lustig över dom. Faktiskt tycker jag synd
om dom. Jag menar, tänk om dom visste redan på förhand hur det
skulle bli. Många vuxna är faktiskt rätt duktiga på att tala om det för dom,
för "dom har minsan varit med förr"...men säg den vuxensträvande
tonåring som ens lyssnar på dessa mossiga stofiler? Ja och lyssnar
dom så gör dom det enbart för att sedan kunna säga "Du fattar inte
ett skit...jag kan ta vara på mig själv"

Nu vill jag inte med det här dra alla över en kam. Det finns ju faktiskt
dom som har det riktigt roligt och trevligt och som minns det med glädje
i efterhand. Men dom bor inte nedanför min balkong just nu...

Usch...ja jag tycker synd om dom....och VEM har gett dom spriten?

Ah det är så man kan gråta!
Ingen tycker att jag ska ta bort mina nätter. Vad är ni för ena
människor? Va? :-)

Jag ska klura lite mera på schemat. Jag förstår ju hur ni
menar. Och delade turer...nej det är inte heller någon
höjdare. Men jag har lite tid på mig att få till det bra.
Kanske bara ta bort ena vecka med nätter?
Jag är väldigt kluven till dessa nätter.
Visst, det är inte alls så illa att kunna sitta och se på
film en hel natt och dessutom få betalt för det.
Men när mina nätter är klara så tar det sån tid innan
jag känner mig som människa igen.
Jag är ju ingen nattmänniska alls. Är den typen som kan
gå ifrån en fest klockan 23 bara för att få sova.
Och dom timmar jag har hemma i vaket tillstånd mellan
passen dom flyter förbi som i en dimma. Ingenting blir
gjort alls.



Idag hade jag stora planer för min dag. Det var mycket jag
hade tänkt mig att göra. Och vad har jag gjort?
Fråga inte är ni snälla...

Men jag SKA ta tag i disken...det ska jag.
Och så SKA jag laga mat...jo det också...

Kroppen är inte riktigt med mig idag. Kan inte sätta tummen på
vad det är som inte är ok heller. Känner mig bara degig, slö och
olustig.

Jaha...nu vill jag ha åsikter. Gärna många och bra.

Det är så att vi ska lägga om schemat på jobbet till hösten,
vilket innebär att jag har två möjligheter.

Antingen gå kvar på det schemat jag har idag MED nätter.
Eller lägga om det helt UTAN nätter.

Jag har gjort ett förslag men tänkte kolla lite vad andra kan
tycka är bra, mindre bra eller totalt urkasst.

Det första schemat (med nätter) ligger överst.
Schemat är rullande på 4 veckor. SÅ man jobbar alltså
vecka 1,2,3,4,1,2,3,4 osv...

SÅ tyck till nu folket!
Vilket schema ser mest lockande ut?
Alternativ minst hemskt?

Igår la jag mig vid 10. Tänkte att nu ska det bli skönt
att sova...Jo tjena...
Somnade väl runt 10.30 bara för att minuten senare
vakna av att det klipptes gräs utanför.
Det klipptes fram och tillbaka...hit och dit...om och om
igen. Efter någon timma vart det tyst och jag tänkte
"Skönt"...nu är dom klara.

Det var dom inte. Dom hade lunch.

Lagom till att jag hade somnat igen så var deras lunch
slut. Då fortsattes det att klippas fram och tillbaka.

Jag rullade ihop mig under täcket. Tryckte kuddarna mot
öronen. Blundade hårt och bet ihop.
Jag räknade får, räknade tyst till tio.
Jag höll andan och koncentrerade mig...andas in...andas ut...

Hade jag haft 13 kg skruv hemma så hade jag kastat
ner det från balkongen så dom hade kört sönder
maskinerna från helvetet.

Efter en stund avtog ljudet. Jag tänkte att
"Skönt"...nu åker dom till nästa hus och klipper.

Det gjorde dom inte. Dom var nog bara och tog en
fika. För lagom tills jag somnat så kom dom igen.

Jävlasatansmaskinidiotförare!!!
Hur mycket jävla gräs kan det finnas?
Måste det klippas fyra gånger i rad??
Måste det klippas när jag ska sova??

Nu sitter jag och mår illa på jobbet. Är trött så jag
kan gå i bitar.
Klipper dom idag igen när jag ska sova då är det
mord på tapeten :-(

Man hör alltid folk säga:

- Han har en fighting spirit
- Han är bäst när det gäller.
- Han har vinnarskalle.
- Han ger allt och lite till.
- Han är envis som en röd gris.
- Han är otrolig.

osv osv....alltså man pratar om någon som man
överöser i superlativ.

Det finns många sådana människor. Människor som
ger allt, även om det inte finns något att vinna.
Människor som kämpar med sina egna rekord.

Och den av dem som jag nog aldrig kommer att glömma
är simmaren Moussambani från Ekvatorialguinea på
OS 2000.

Jag tror ni vet vem jag menar, men titta ändå :-)

Vaknar tidigt.

Kokar havregrynsgröt.

Äter havregrynsgrött och känner mig nyttig.

Släpar ut mamma på en prommenad ca 1½ timma.

Ser ni vad duktig jag är!
Värsta förebilden  liksom!



Sen...rasade det.

Gick och handlade godis, chips och cola.

Ska ju jobba tre nätter nu

Men...jag hade iallfall ambitionen även om det inte
höll hela vägen! Men halvvägs....alltid något som brandmannen
sa när han fimpade.

Jag är inte ett dugg rädd för spöken eller andra konstiga
varelser så som monster i garderoben, krokodiler
under sängen eller sjömonster.
Faktiskt så tror jag inte ens på att dom existerar, försök
övertyga mig den som kan.



Men ibland hamnar man i situationer då man börjar
tvivla lite smått.

En sådan gång var när jag låg och sov. Jag vaknade och
hörde ett swoschande läte utifrån hallen. Först tänkte jag
att jag hade drömt, men sekunden senare så spetsade jag
öronen, drog upp täcket en bit emot hakan och stirrade
upp i taket...jag var på helspänn.

Lätena jag nu hörde var:
"dam da dam da dam" mot golvet i hallen. Sen vart det tyst
och sen:

Swwwwosschhhh....tyst...dam da dam da dam....och så
om igen.
Jag ropade pipigt upp mot taket:
"Gå och lägg er"....i hopp om att det var någon av grabbarna
som höll på med något. Framför allt då den yngsta eftersom
han hade (har) en förmåga att gå i sömnen.
Men jag fick ingen respons.

Till sist tog nyfikenheten överhand och jag gläntade på dörren,
kikade ut och föll sen i skratt.

Lätena kom ifrån katten. Den katt jag hade då (Prosit) hade
alltid en massa hyss för sig.
Denna natt hade hon kommit på att man kunde ta sats från
ena änden av hallen...springa snabbt (dam da dam da dam)
och sedan hoppa upp på sonens nylonjacka, som låg på
golvet, och sedan åka rutchkana fram på den. När den stannade
tog man bara ny sats.

Jag stängde tyst dörren, lyssnade en stund till och försökte somna
om, men det var inte så himla lätt eftersom fnisset satt i halsen
så fort jag hörde ljuden från hallen.

Kom på något alldels fantastiskt strålande underbart
för en stund sen :-)

Blev så där glad och prillig i kroppen, sprittig och
energifull (nåja)



Nästa vecka jobbar jag natt. Men efter det så är jag ledig
från nattjänst i 10 VECKOR!

Fattar ni!??!!! :)

Dessutom...som grädde på moset...så kom jag på att jag
har semester om 3 veckor! :-) Strålande!

Dagens kanon:

Fick storstädat idag. Nästan hela lyan, sen sa ryggen ifrån.
Imorgon blir det resten. Sovrum och badrum.



Dagens kalkon:

Vann inte på lotto idag heller. Inte fick jag något fett arv efter
någon bortglömd faster heller :-(
Jag får snällt vänta in lyckan en dag till eller så...

Vaknade 11 idag. Somnade sent eftersom grabbens
dator stod och tjöt. Det var fläkten som talade om att
den behövde åtgärdas.
Så idag plockade vi isär burken för första gången på
nästan 4 år och satan vad med damm!!

Fram med dammsugare, hårtork och tops, sen var
den lika tyst som den dagen vi köpte den.
Så enkelt, och så har man inte åtgärdat det tidigare.

Nåja, när jag ändå hade dammsugaren framme så
började jag röja i hallen. Rensade hatthyllan från
vinterkläder, väskor, paraplyer och diverse bråte som
hamnat där av någon anledning (troligen lathet).
Sen har jag bara fortsatt. Köket är rensat, vardagsrummet
är dammtorkat. TIll och med soffan har fått sig ett
lyft.
Nu ska jag bara skura skåpluckorna i köket och skura
golven så är halva lägenheten klar. Ryggen säger att jag
får ta badrum och sovrum imorgon.

Känns riktigt bra när man får ett av dom här sällsynta
städrycken :-)

Grabbens kommentar när jag satte fart var:

"Vem är det som kommer?"...Hmmm....:-)

En dödsruna!



I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft,
som levt med oss i många år.
Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft egentligen var
eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla
uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får
den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN vara mitt fel"

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler:
"Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar:
"Vuxna – inte barn – har ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande
regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt
ofredande när han pussade en klasskamrat".
"Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen".
"En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"

Allt detta försämrade Sunt Förnuft. Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar
attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att
skapa disciplin hos stökiga elever.

Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en elev
solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev
blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev
bättre omhändertagna än deras offer. Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får
försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte kunde förstå
att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knäet – och fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE-
sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen FÖRNUFT.

Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER",
"JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att
Sunt Förnuft var borta för alltid.

Om du fortfarande minns Sunt Förnuft skicka detta vidare
– om INTE – gör som de flesta – INGENTING

Fattades bara det :(

Nu har tv:n dött...mitt i den ekonomiska krisen.



Någon som har en till övers?
Helst en utan rullande bild...

Fredag...ledig...härligt :-)

Var ner och tränade med syster idag. Börjar fundera på om
jag har något skit i kroppen eller om det är en helt normal
upplevelse jag var med om idag.

Efter 5 minuter på roddmaskinen så rann svetten efter ryggen.
Sen bara fortsatte det rinna.
Träningen i sig gick jättebra och kändes inte alls jobbig. Men
det kanske är så det ska vara. Vad vet jag. Amatör som man är.

---

Här i stan kommer det i helgen att vara Stadsfest.
Det innebär tält, öl, musik...hög musik, mycket folk,
mycket fylla mm mm...ja ni vet hur det brukar vara.
Allmänt kaos och rätt trevligt.

I år har arrangörerna stött på problem.

Precis där dom ska ställa tälten har det nämligen
druttat ner en gräsand med ägg. Där ligger hon i
godan ro och har ingen aning om vilka problem hon
ställt till med.

Nu funderar dom på att stängsla in henne på något
vis och dessutom ljudisolera runtom henne så hon
åtmindstonde slipper störas av musiken.
Frågan är hur störd hon kommer bli av nyfikna fyllon
och kissnödiga män...ja jag skriver män för jag tror inte
några kvinnor sätter sig på huk med murvan mitt bland
alla människor.

---

nummer 1

Jag köpte en trisslott....och vann 75 bagis :-)
Inte illa med lite vinst.

nummer 2:
Dagens goda gärning gjordes nyss genom att
en man ringde på dörren och frågade om jag
möjligen eventuellt kanske hade någon pantburk
att avvara. Och det hade jag ju. Hela 8 kr fick han
och vart lycklig för det.

Skulle ha sovit till två idag...ha ha ha.....

Vaknade halv fem. Stressade upp, lagade mat, åt mat,
(diskade någonstans däremellan)...bara för att sen sätta
mig ner och göra absolut inget alls i väntan på att få
gå och sova igen.

Fan vad dum i huvudet man är ibland...






Nellie var här en sväng med husse :-) blir alltid lika glad
när den tokfian kommer :-)

Ska alldeles strax försöka sova ett par timmar. Ett par, men inte
mer för då kommer jag aldrig i säng ikväll istället.

Efter soveriet ska jag diska, dammsuga, skura. Men lite tur så
hjälper kanske grabben till med något av det...den latmasken :-(

Hittade en rätt ok grupp på nätet inatt. Jag har iallafall aldrig
hört talas om dom förut.
En engelsk söt-pojkbands-grupp...

Mc Fly



Lägger in den som en litan uppmuntran också till en tös som
har det lite jobbigt just nu :-) Kram på dig DD!

...kan man numera även fiska i "Det kalla barnets hav".



Och vart det ligger...ja det vet nog bara ICA

Så här är det ju.

Ibland har man inget att säga alls och då tiger man.

Ibland har man massor att säga, men ingen jävel som lyssnar.

Och ibland finns någon som lyssnar men som ändå inte
tycks fatta ett skit ;-)

Shit vad jag ska sova nu. Natten var jättetung!
Hann med att se ett par hyfsade filmer. Eller nåja, den ena
var faktiskt riktigt bra " I taket lyser stjärnorna"...jag satt
med våta kinder efter den rullen.

Nu har jag kommit hem. Ätit frukost. Gett katterna mat.
Regnet öser ner ute vilket gör att det kommer bli precis
lagom svalt att sova...viket gör att jag kommer sova som
en stock och det behöver jag.

Har lite träningsvärk i armarna efter träningen igår.
Jag testade att värma upp på roddmaskinen och det funkade
riktigt bra med min axel. Så jag körde armmaskinerna också
men med lägre vikter (detta utläses "typ inga vikter alls").
Känns lite fjompigt att köra på lägsta vikterna så jag ändrade
snabbt om innan jag lämnade över till nästa person..*S*

Skickar ett gäng kramar till behövande trots att dom hotar mig
med rumpsmisk *spänner ögonen i DD*

Vaknade för en liten stund sen. Det är sjukt
vad man kan drömma.
Drömde att jag var på väg till sjukhuset för
att jobba natt. Upp vid min sida kom världens
snygging och tog mig i handen. Han följde med
mig en bit och sen bara gick han...snopet...*S*

Jag var förbannad också för att jag hade glömt
min dator hemma. Och det var rätt märkligt för
jag tog fram min dator och skickade ett meddelande
på msn till min son att han skulle komma ner med
den till mig.

Sen helt plötsligt sprang jag och letade efter grabbens
hund Nellie, och henne hittade jag i en papperskorg.
Tog med henne upp på salen på sjukhuset och där
låg min andra son, som i drömmen var 8 år gammal.
Fönstret stod öppet och Nellie hoppade ut. Hon hamnade
på ett snett plåttak och var på väg att ramla ner. Jag hade
panik!
Men då kom snyggingen...ute på taket...tog upp Nellie
och sträckte in henne genom fönstret till mig.

Snyggingar är tydligen bra till mycket :-)

Drömde också om att mamma hade en stor apa som
husdjur. Apan kunde prata och hade som favoritsysselsättning
att hänga runt ena benet på en när man gick. Skitjobbigt!
Till slut så sparkade jag iväg apan som vart skitarg och bet
mig i vaden...då vaknade jag...



Tolka detta den som kan!

Jahopp...måndag igen. Till vissas glädje och till andras
förtret.
Mig är det faktiskt skitsamma. Kanske för att jag jobbar
helger såväl som vardagar.

Nu har jag två nattveckor framför mig. När dom är klara
ska jag inte jobba natt på 10 V E C K O R !!!
Fatta vad skönt! Förstår ni hur många dagar det är?
Det är typ...70 stycken om man räknar på en höft...

...lovely lixom...

Grejen är att jag kommer ha skitsvårt att sova på dagarna nu
eftersom jag bor i en lägenhet där byggherrarna valt att ha
ALLA fönster i söderläge. Och det är ju iof toppen, man har
sol på balkongen från 8-15. Men det innebär också att vi (jag)
måste sova i gassande sol på dagarna.
Men men...10 veckor! Fasen vad skönt det ska bli :-)

Nu ska jag strax ner med syster Åsa och träna. Efter det handla,
laga mat och sen sova.
Handla måste jag göra. Jag MÅSTE köpa mjölk.
Vet ni hur illa kaffe smakar utan mjölk när man är van vid att ha det?
Imorse fick jag dricka kaffe med matlagningsgrädde. Funkar men
är ingen höjdare. Men bättre än att vara utan något alls.

Igårkväll efter jobbet (halv tio) var Hille och jag ute och tog en
kvällsprommenad. Riktigt skönt var det!
Man gör det för sällan. Ja det är mycket man gör för sällan visserligen,
men kvällsprommenader är en grej. Skura golv är en annan.
För att inte tala om att tvätta fönster!

Vad gör ni för sällan??