marbor

Igår kväll var jag rätt trött. Vi la oss väl runt 23 syrran och
jag och läste.

Eftersom min syster och djur har lite aggresioner gentemot
varandra så fick katterna inte vara i sovrummet inatt.

Imorse vaknade jag av konstiga ljud.

"Bam badda bam bam krafs" ..lät det på dörren.

"ahja...katterna busar" tänkte jag med kudden i ansiktet.

"Dam badda rafs rafs bam" sa det igen på dörren.

Då tänkte jag att Näe...det där är inte två katter det är bara en.
Sen fick jag lite panik så där som man kan få när man absolut inte
har koll på läget alls...och så sprang (ramlade) jag ur sängen och
slet upp dörren...övertygad om att det var Pucko som fastnat i något
och febrilt kämpade för att komma loss.

När dörren öppnas ser jag Pucko, lugn som en filbunke i december,
sitta på golvet. På köksstolen sitter Carina och ler som en sol:

"Men god morgon" kvittrar hon..."Kunde du inte såååååva?"
och så ser hon så där oskyldig ut som bara en ulv i fårakläder kan
göra.

Grejen var att hon suttit och skrivit ett sms och hört ett ljud. Fortsatt
och skriva samma sms och hört samma ljud. Då såg hon att hennes
mobil gjorde solkatter på min sovrumsdörr och Pucko var ju inte sen
att jaga dom han inte...så Carina vickade lite mera på telefonen och
Pucko jagade lite mera solkatter på dörren "Bam badda rafs bam bam"

Så kan det gå med en uttråkad Carina klockan 8 på morgonen.

Men jag älskar henne ändå!