marbor

Natten till igår vaknade jag klockan 5 av att det kom en riktig
hejdundrande åsksmäll. Först fattade jag inte riktigt vad det var,
tänkte att "fan vad dom spränger"...men så kom jag på att det var
mitt i natten och insåg att det var åskan.
Jag hör ju till den kategorin människor som inte är rädd för åska.
Respekt har man ju, det är oerhörda krafter i omlopp...men jag är
inte rädd. Kanske för att jag aldrig varit med om något åsknedslag
eller liknanda.

När grabbarna var små och det åskade så kunde jag väcka dom om
dom sov, släpa ut dom på våran då inglasade balkong och säga
- Titta! med iver
- Men mamma vi vill soooooooooova...
- Det kan ni göra sen, titta nu...

Mmm...man kanske är lite skadad.

Inatt gick jag iallafall upp och ställde mig i fönstret och tittade på
skådespelet. Det var häftigt...men gick över rätt snart.

Och nu så åskar det igen. Man skulle kunna tro att det är riktig
höst, men det ska det ju inte vara...egentligen...hoppas jag.
Men det är maffigt....