marbor

Jag tittade inatt på en inspelning av Jonas Gardells föreställning
"Gäst i ditt liv" från Örebro...där hasselmusen är landskapsdjur.



Alltså jag gillar Jonas Gardell. Jag tycker han är rolig, go, verkar
trevlig, har humor, är sig själv, bjuder på sig osv osv...allt sådant
som jag gillar.
Grejen med Jonas Gardell är också att jag ibland tänker mig honom
lite som den där lilla killen i klassen, klassens clown...kommer ni
ihåg honom??
I min klass hette han...ja vad sjutton hette han??? Vi kallade han
för Lillen iallafall. Och för mig är Jonas lite som den killen. Den som
spexar för att alla ska tycka om honom men som ändå aldrig riktigt
trodde på att det var sant.
Om jag blundar och tänker på Jonas och Mark så kan jag ibland se
detta:

Jonas kommer hem efter en föreställning alldeles rödgråten. Mark
rusar fram och säger "Jonas Jonas vad är det?" varpå Jonas snyftar
fram "Ingen ty-y-hycker om mig" och så sätter dom sig i soffan, Jonas
i Marks knä, och så gråter Jonas och Mark tröstar och Jonas hulkar och
Mark talar om för honom att han är världens bästa Jonas och så rullar
det på. Ända tills Jonas skiner upp i sitt härliga, barnsliga leende och säger
"Men Mark, du har ju rätt! Klart dom älskar mig" och så studsar han runt
soffan som ett litet barn.

Så kan jag se det ibland...om jag blundar...
Men jag gillar Jonas, det gör jag....