marbor

Blev lite glad idag när jag såg att "Du är vad du äter" ska handla om en kille som behöver GÅ UPP i vikt.
Jag vet precis hur svårt det kan vara.
Jag har alltid tidigare haft en matchvikt på runt 53-54 kg. Men efter att jag fött min yngsta son så rasade jag i vikt och var nere som minst på 47kg. Det spelade ingen roll alls vad jag åt, hur jag åt eller när jag åt....inget hände.
Jag åt skräpmat och godis 7 dagar i veckan.
Jag åt "riktig" mat på bestämda tider med alla mellanmål man ska ha.
Jag letade efter kostråd i tidningar (där det bara fanns repotage om att gå NED i vikt)
Det var oerhört frustrerande. Jag mådde dåligt av att väga så lite, jag fick dåliga blodvärden, var konstant trött, sov dåligt osv osv

Först när jag fick problem med ryggen och började med rehabilitering så vart det ändring.
Jag fick stor hjälp av den kostrådgivare vi hade där, träningen gjorde sitt till också.
På 7 veckor gick jag upp 5 kilo.

Jag blir fortfarande ledsen ibland när jag ser löpsedlar som skriker ut "Banta" "Tappa 3kg per vecka" "Så här går du ner till din trivselvikt" osv osv....tror aldrig någonsin jag sett en löpsedel där det står "Så här går du upp i vikt"

Det är tråkigt. Jag vet att många har samma problem som jag hade då.
Idag väger jag några kilo för mycket...har ett fint litet "handtag" i midjan...men jag mår bra. Jag trivs och jag tänker för allt i världen inte göra något för att banta ner mig.
Träna ska jag börja med. Men det för att rädda min rygg. Skulle aldrig falla mig in att träna i rent bantningssyfte.

Så alla ni med några kilo extra...lär er trivas med dom. Det är bra mycket bättre än att behöva leta efter minsta lilla valk och sen bli lycklig för att man hittat en.
Nej tack för min "volang" runt midjan :-)