marbor

Nu kommer hösten. Jag måste ha missat när sommaren försvann.
Man brukar alltid prata om den sista sommardagen och vad man
gjorde då....ja vad gjorde jag då? Har absolut ingen aning.

Hösten älskar jag annars. Blåsten, löven, färgerna, dofterna...
Det är så mycket "levande" i hösten tycker jag.
Förut bodde jag nära havet och då brukade jag klä på mig ordentligt,
gå ner till vattnet, sätta mig på en sten och bara försvinna in i vinden,
vågorna och ljuden. Där satt jag tills jag började frysa. Antar att
det var lite av en meditation för mig...kände mig alltid piggare, gladare
och bättre på något vis när jag gick hem sen...ruffsig i håret, kall om
händer och kinder...och känslan av att jag lever...

Hösten är också den tiden på året för mig då jag vill vara kär. Eller iallafall
mindre ensam.
En blåsig höstkväll framför en brasa, med ett glas vin och med någon man
tycker om inlindad i samma filt...det är något särskilt med det.
Bara sitta där, mysa, känna, prata...eller vara tysta...att kunna vara tyst
när man är två utan att det blir krystat...det är viktigt...


Mysigt         Vackert