Morgonpasset i Enköping
Imorse ringde klockan halv åtta...på en ledig dag.
Det händer inte särskilt ofta i min värld, men det tycks som
att det kommer bli ändring på det.
Klockan åtta kom storasyster Åsa och vid kvart över skulle
jobbarkompisen E komma.
Åsa och jag böt om till träningskläder, sen gick vi ut för att
vänta på E vid bilen.
Vi väntade och väntade.
Jag provade ringa och ringa.
Ingen E i sikte och telefonen var avstängd.
Tänkte först att hon kanske glömt att vi skulle ut och gå idag,
men hon ringde mig kvart i åtta för att kolla min adress så det
kändes ju inte riktigt som att hon glömt.
Vi stod där vid bilen syster och jag och spekulerade i vart E tagit
vägen. Klockan var nu över halv nio och jag sa att vi väntar väl till
kvart i sen går vi själva.
Precis då så vänder jag blicken mot min port, och vem kommer ut
där? Om inte E.
Hon hade lyckats smita förbi oss utan att vi såg henne, ja hon såg
ju inte oss heller så det var ju bra med det. Hon hade stått och plingat
på dörren, knackat på dörren och till sist bankat lite då hon började tro
att jag låg och sov i godan ro.
Men nu hittade vi varandra iallafall och vi gav oss iväg.
Det var rätt skönt väder att gå i. Lite gråmulet och lite blåsigt. Faktiskt
lite småkyligt men vi gick oss varma.
Det vart inte riktigt det tempo som jag hade tänkt mig. Dels så kände
jag mig lite seg och sen så fick Åsa ont i foten.
Det vart ca 5km på en timma...på fredag ska vi springa istället :)
Det händer inte särskilt ofta i min värld, men det tycks som
att det kommer bli ändring på det.
Klockan åtta kom storasyster Åsa och vid kvart över skulle
jobbarkompisen E komma.
Åsa och jag böt om till träningskläder, sen gick vi ut för att
vänta på E vid bilen.
Vi väntade och väntade.
Jag provade ringa och ringa.
Ingen E i sikte och telefonen var avstängd.
Tänkte först att hon kanske glömt att vi skulle ut och gå idag,
men hon ringde mig kvart i åtta för att kolla min adress så det
kändes ju inte riktigt som att hon glömt.
Vi stod där vid bilen syster och jag och spekulerade i vart E tagit
vägen. Klockan var nu över halv nio och jag sa att vi väntar väl till
kvart i sen går vi själva.
Precis då så vänder jag blicken mot min port, och vem kommer ut
där? Om inte E.
Hon hade lyckats smita förbi oss utan att vi såg henne, ja hon såg
ju inte oss heller så det var ju bra med det. Hon hade stått och plingat
på dörren, knackat på dörren och till sist bankat lite då hon började tro
att jag låg och sov i godan ro.
Men nu hittade vi varandra iallafall och vi gav oss iväg.
Det var rätt skönt väder att gå i. Lite gråmulet och lite blåsigt. Faktiskt
lite småkyligt men vi gick oss varma.
Det vart inte riktigt det tempo som jag hade tänkt mig. Dels så kände
jag mig lite seg och sen så fick Åsa ont i foten.
Det vart ca 5km på en timma...på fredag ska vi springa istället :)
Kommentarer
Postat av: Carina
I love you!!!! You are simple the best!!!
Postat av: Mia
Carina
Långt ifrån bäst...S...men det går framåt känns det som
Trackback