marbor

Vaknade med panik i kroppen i morse vid 6.40
Hade visserligen ställt klockan på ringning strax före 7 men
ljudet jag vaknade av var något annat.
Först tänkte jag att klockan fått hicka eller något. Låg där och fipplade
med avstängningsknappen till ingen nytta alls.
Sen kom jag på att det var mobilen som låg ute i köket och surrade.
Kastade mig ur sängen för att hinna svara, snubblar på sänghörnet och
faller pladask på golvet.
Men...jag hann svara!
Det var Nellies matte som ringde och sa att dom var på gång. Jag fick
den stora äran att vara dag-doggy-grandma idag nämligen.

Kastade på mig kläderna, sprang ut barfota i träskorna och håret på
skaft för att möta den lilla ute vid bilen.

Kom in med den lilla och hon tassade runt för att kolla om allt var precis
som förra gången hon var här. Jag ställde hennes hundsäng i köket där
den stod sist men inte tusan skulle hon ligga där inte. Nej då...in i sovrummet,
krafsa runt bland mina kläder som låg på golvet (jag veeet...dåligt!) och la sig
i en hög där.

Matte kom upp till lunchen och åt med oss. Nellie vart glad men brydde sig inte
så där som hundar gör annars när man varit borta en stund.
Hon är så go Nellie :-) fast nu biter hon i allt hon kommer åt. Spelar ingen roll
alls vad det är, om det är ätbart eller inte. Farligt eller nyttigt. Allt som ligger i
hennes väg ska undersökas och tuggas på. Har man en tå i vägen så sitter
små sylvassa söta tänder i dom rätt snart.

Nu har hon somnat igen.....på mina kläder. Hundsängen gapar tom här i köket
till Puckos stora glädje, för då kan ju han ligga där.
Lill-fisan ligger på behörigt avstånd och har koll på den lilla.
Dom är för goa....