Den muterade grodan

Imorse....slängde mitt välsvarvade höger ben över
min röda riddare och vi bar iväg i soluppgången.
Vi flög fram. Mitt långa, blanka välvårdade hår fladdrade
i vinden och jag drog med mina välmanikyrerade fingrar
genom det för att lägga lockarna på plats medans solens
första strålar fick det att glänsa som renaste guld.

Vi sladdade igenom en kurva och DÄR...där låg något
på vägen. Vi drog i bromsen, hjulen skrek av panik. Min
andning stannade upp och jag trodde en sekund att nu
var min sista stund kommen.
Den enda tanken som for genom mitt huvud var:
"Måtte jag bli ett vackert lik"
När chocken lagt sig, när den röda riddaren lyckades
sakta ner sin framfart och när fartvinden inte längre tårade
mina vackra ögon som är som brunnar så såg jag...



..som satt där på vägen. Alldeles stilla. Jag såg tankarna som
for genom hans lilla lurviga huvud.

"Sitter jag alldeles stilla så syns jag inte"

Men ack så fel han hade.
Jag tänkte en kort sekund att kanske...kanske är det en muterad
groda. Kanske, tänkte jag, så kan jag äntligen trolla fram min
prins.
Men då jag sakta sträckte mig framåt med slutna ögon och trutande
mun då försvann han med ett hånflin...*LURAD*..ekorrjäveln...

Så...jag får vänta ännu ett tag.
Och kanske kanske ska jag pussa nästa daggmask jag ser.
Kanske kanske är DEN min muterade groda.



Man vet aldrig

Kommentarer
Postat av: Goran van Den Buske

Ha ha ha! Det här var roligt! ;)

2009-07-21 @ 18:17:40
URL: http://blogg.passagen.se/goranvandenbuske/
Postat av: Anonym

:) Ja särskilt för ekorren tror jag ;)

2009-07-21 @ 19:54:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0