Kisses all over...
Kul att du hittade till min blogg.
Det går nog inte att förklara min ilska.. och det jobbiga är nog att jag inte har nån att ta ut den över, det var ju naturens egna lagar - hur blir man arg på dem? Länge var jag arg på min bästa vän som dog.. men så insåg jag att det inte alls var Johannes fel, för jag känner honom, han kämpade in i det sista. Han var en underbar vän, den bästa man kunde ha.
Jag hoppas vi fortsätter hålla kontakten via bloggarna. Kram
Jo precis. Jag är enormt glad över att jag fick 13 år med honom - bättre än inget. Gänget med polare som växte upp tillsammans håller fortfarande ihop, genom glädje och död. Jag tror vi alla har lärt oss enormt mycket av vad som händer 2004.
Jag satsar mot 2012 och det är då jag ska göra debut i OS, det är den enda tanken jag har.
