Om sorgen
Ibland slår sorgen och saknaden till med full kraft.
Som ett slag i magen som gör att det bara blir
tomhet kvar.
.
Man säger att tiden läker alla sår, och det gör den
säkert också. Men ärren...ärren börjar ibland glöda
och bränna...alldeles nyss vart det så.
.
Jag slog upp Aftonbladet på nätet och fick syn på
denna artikel.
Man läser ganska ofta om olyckor. Olyckor med barn.
Olyckor som drabbar familjer som den värsta mardrömmen.
.
Ofta kan jag läsa detta, tycka hemskt synd om familjen och
i nästa sekund läsa en annan artikel som får mig att le.
.
Jag vet inte om ni minns att jag tidigare skrev om min
älskade lillasyster som omkom så plötsligt och tragiskt
i en olycka för 26 år sedan.
Jag skrev om det den 7 augusti 2008 då hon skulle ha fyllt
34 år.
26 år sedan det hände...det är en lång tid.
Men när man läser en sådan här
artikel så känns det som att det var igår.
.
Jag kan ibland känna mig lurad. Lurad av att aldrig någonsin
få veta vem Anna skulle ha blivit. Hur hon hade varit idag.
Vad hon gjort. Om hon haft egen familj. Vad hon skrattade
åt. Vad hon älskade att äta. Vad som gjorde henne ledsen.
.
Som ett slag i magen som gör att det bara blir
tomhet kvar.
.
Man säger att tiden läker alla sår, och det gör den
säkert också. Men ärren...ärren börjar ibland glöda
och bränna...alldeles nyss vart det så.
.
Jag slog upp Aftonbladet på nätet och fick syn på
denna artikel.
Man läser ganska ofta om olyckor. Olyckor med barn.
Olyckor som drabbar familjer som den värsta mardrömmen.
.
Ofta kan jag läsa detta, tycka hemskt synd om familjen och
i nästa sekund läsa en annan artikel som får mig att le.
.
Jag vet inte om ni minns att jag tidigare skrev om min
älskade lillasyster som omkom så plötsligt och tragiskt
i en olycka för 26 år sedan.
Jag skrev om det den 7 augusti 2008 då hon skulle ha fyllt
34 år.
26 år sedan det hände...det är en lång tid.
Men när man läser en sådan här
artikel så känns det som att det var igår.
.
Jag kan ibland känna mig lurad. Lurad av att aldrig någonsin
få veta vem Anna skulle ha blivit. Hur hon hade varit idag.
Vad hon gjort. Om hon haft egen familj. Vad hon skrattade
åt. Vad hon älskade att äta. Vad som gjorde henne ledsen.
.
Kommentarer
Postat av: Carina
ja..
Postat av: Annika
Finns inte ord... så önskar att ja kunde göra de ja ä som bäst på... kryddkramaom
Postat av: ~Sol~
KRAM
Postat av: DD
sorg är jobbigt och det kommer över en när man minnst anar det
och ibland försvinner det lika fort
sorg och smärta är märkligt, precis som kärlek.
Men oavsett vad som hände med din syster så finns det ju ljusa minnen kvar och kärleken finns ju där. Hade det inte funnits kärlek, så hade det ju inte funnits sorg och smärta också. Kanske hör dom konstigt nog ihop?
Postat av: Pjoltas
Jag beklagar.
Postat av: Iron
dom finns där för alltid :-) det visar bara på ditt stora hjärta Mia
*trösta?..pfft..förstår gör jag :-D*
Postat av: jojo
Åh vännen, det kommer inte läka, den kärleken och saknaden gör ont, visserliken kan den mattas av lite, men din saknad gör henne levande. Tycker jag är helt ok.
Trackback