Äggsjuk? Not!
Åh ännu en lång dag till ända.
Det var tufft att bli väckt av klockan halv sju i morse. Jag har inte blivit
det på drygt 2 veckor eftersom jag jobbat natt. Tungt var det...men upp
kom jag.
Var iväg till sjukhuset med "min gubbe" idag för att bli visad hur man
byter suprapubiskatetern. Och världens snyggaste, manliga sjuksköterska
visade mig...ögon som man kan drunkna i och säkert hur upptagen som helst,
ni vet...min vanliga tur liksom *S*
Gick ner på stan efter det och tog en fika med Hille, en kompis till henne och
kompisens söta lilla son på 2 månader...men alltså, bebisar är hur söta som
helst. Men jag blir inte ett dugg äggsjuk av att hålla i en. Nej jag har nog gjort
mitt där.
Vara gravid och föda barn....shore...men sen får det vara bra..*L*..skulle nog
kunna göra karriär som surrogatmamma.
Var tillbaka på jobbet sen till halv 6 för stanna i tre timmar. Sen var jag hur trött
som helst när jag kom hem.
Just ja, jag var och hälsade på yngsta sonen som blivit sambo! Han som hade
klippt sig så fint om ni läser bakåt i bloggen. Han verkar nöjd med livet nu och det
känns så skönt att se det. Dom planerar nu att skaffa hund...eller katt...eller hund...
får han bestämma blir det nog en katt, får hon bestämma blir det nog en hund.
Återstår att se om det blir en kand.....;-)
Nu ska denna donna hoppa i säng och sova. Klockfan ringer imorgon igen...
Nattis med er!
Ni förökar er som ringar på vattnet!
Det är roligt att se att antalet läsare ökar. En tid nu har det
hållt sig på samma nivå, men sista tiden har ni blivit flera och
det gläder mig!
Jag vet att jag inte alltid har så intressanta inlägg, men jag vill
inte hamna i den sitsen att jag känner press på mig att prestera.
Jag skriver när jag känner att jag har något att delge och ibland
när jag inte har något alls att säga men ändå vill påvisa att jag
lever ;-)
Skriv gärna ett "hej" när ni tittar förbi. Jag har mina trogna kommentatorer
men det skulle vara jätteskoj att få veta vilka alla ni andra är också.
Kramar till er!
En lördag...
Idag vart inte mycket gjort. Ändå ställde jag klockan på 9
för att komma upp i hyffsad tid för en gångs skull.
Fastnade ett tag framför tv:n när det var skidskytte och det var så
roligt att se hur bra det gick för Björn Ferry :-) han har nog toppat
formen på pricken, sånt är alltid skoj.
Fick lite fikafrämmande på eftermiddagen av en massa goa tjejer
och en liten pilsk hundvalp på 6 månader...*skrattar*...han var nog
lite kär i Hille..*S*
Pratade med min syster ikväll. Hon och hennes sambo har varit iväg
till Thailand bla i 4 veckor. Det är inte utan att man blir avundsjuk.
Men vi pratade om att börja planera in en resa kanske om ett par år
eller så. Frågan är bara vart?
Både C och jag är nog så att vi inte vill ha det "turistigt", dvs inget sol
och bad, ingen pinacolada, inga temprerade pooler eller små drinkar.
Nej hellre då skakiga bussar, madrasser på golvet och lite obekvämt
men att då istället få uppleva.
Jag vart ju jätteavis på dom när jag läste i deras blogg att dom varit och
tittat på Ankor Wat i Kambodja. Sånt vill jag göra!
Så kanske Vietnam, Indien, Laos eller något liknande...eller finns det
andra förslag? Jag är idel öra!
för att komma upp i hyffsad tid för en gångs skull.
Fastnade ett tag framför tv:n när det var skidskytte och det var så
roligt att se hur bra det gick för Björn Ferry :-) han har nog toppat
formen på pricken, sånt är alltid skoj.
Fick lite fikafrämmande på eftermiddagen av en massa goa tjejer
och en liten pilsk hundvalp på 6 månader...*skrattar*...han var nog
lite kär i Hille..*S*
Pratade med min syster ikväll. Hon och hennes sambo har varit iväg
till Thailand bla i 4 veckor. Det är inte utan att man blir avundsjuk.
Men vi pratade om att börja planera in en resa kanske om ett par år
eller så. Frågan är bara vart?
Både C och jag är nog så att vi inte vill ha det "turistigt", dvs inget sol
och bad, ingen pinacolada, inga temprerade pooler eller små drinkar.
Nej hellre då skakiga bussar, madrasser på golvet och lite obekvämt
men att då istället få uppleva.
Jag vart ju jätteavis på dom när jag läste i deras blogg att dom varit och
tittat på Ankor Wat i Kambodja. Sånt vill jag göra!
Så kanske Vietnam, Indien, Laos eller något liknande...eller finns det
andra förslag? Jag är idel öra!
Jag vill ha en....
Alltså...jag vill ha en...*skrapar med tårna i gruset*
Finns det någon till övers?...*kikar under lugg*
Någon som är lika kramgo och gullig?...*ler lite*
En som är som han är liksom...*höjer på ögonbrynet*
Men dom är säkert upptagna allesammans...*tittar neråt*
*ler stort*
Men OM ni vet någon!
OM ni har en till övers
Kan ni inte skicka han till mig då?
Jag gillar han liksom...rätt mycket...*rodnar*
Finns det någon till övers?...*kikar under lugg*
Någon som är lika kramgo och gullig?...*ler lite*
En som är som han är liksom...*höjer på ögonbrynet*
Men dom är säkert upptagna allesammans...*tittar neråt*
*ler stort*
Men OM ni vet någon!
OM ni har en till övers
Kan ni inte skicka han till mig då?
Jag gillar han liksom...rätt mycket...*rodnar*
Avbockning...
Oj vad jag sover!
En riktig slökorv har jag blivit...*suckar*
La mig vid halv ett inatt och sov till 11.20 idag, det här håller
inte längre.
Jag kan också börja bocka av på min lista snart *glad*
Var nere idag och bokade tid för en första träning...det ni!
Första träningen är gratis, och då får man hjälp av dom som
jobbar där att fixa till ett schysst träningsschema...jag ser faktiskt
fram emot det och kanske, kanske blir jag lite piggare dessutom.
Man kan också göra en hälsoprofil hos dom. Då får man cykla och
dom mäter en massa saker. Syreupptagning, blodtryck osv....och man
kan ju bara hoppas på att inget av dom ligger på minussidan, då blir
det tufft ;-)
Köpte till och med ett par skor att ha. 500:- som jag INTE tänker slänga
i sjön! Dom ska användas! Och då endast i träningshallen...BASTA!
Håller på med maten nu. Idag blir det hasselbackspotatis och
lövbiff med vitlökssmör. Kanske inte det nyttigaste men attans vad gott!
Och jag skär nog till en liten gurkskiva till så det blir lite mera sunt...hehe
Tjosan!
Har sovit några timmar för mycket efter jobbet idag.
Brukar nöja mig med 2 timmar så jag blir trött igen till kvällen,
men idag så vart det nästan 6 timmar med kudden...vaknade
visserligen efter 2, men med en huvudvärk som hette duga, så jag
stoppade huvudet i sanden och somnade om.
Ska hoppa ner i badet snart. Känner att jag behöver värme runt
kroppen så kanske det stela i ryggen ger med sig.
Måste ju vara någorlunda fit tills imorgon när jag ska ner och boka
träningstid ;-)
Idag fick jag också första numret av "National Geografic". Jag har börjat
prenumerera på den..."Ilustrerad Vetenskap" har jag sedan tidigare.
Det är väl den typen av tidningar jag gillar...skvaller läser jag bara i
väntrummen *S*
Häv it najs....
Brukar nöja mig med 2 timmar så jag blir trött igen till kvällen,
men idag så vart det nästan 6 timmar med kudden...vaknade
visserligen efter 2, men med en huvudvärk som hette duga, så jag
stoppade huvudet i sanden och somnade om.
Ska hoppa ner i badet snart. Känner att jag behöver värme runt
kroppen så kanske det stela i ryggen ger med sig.
Måste ju vara någorlunda fit tills imorgon när jag ska ner och boka
träningstid ;-)
Idag fick jag också första numret av "National Geografic". Jag har börjat
prenumerera på den..."Ilustrerad Vetenskap" har jag sedan tidigare.
Det är väl den typen av tidningar jag gillar...skvaller läser jag bara i
väntrummen *S*
Häv it najs....
Memo-lista
2...mitt i natten.
Ganska skönt på något vis att sitta vaken när alla sover.
Man känner sig lite som tomten...eller kanske snarare
en mus...eller dammtuss...
Ska strax slå på en film. Vet inte vad det blir men jag kan
berätta efteråt.
Förra natten såg jag en riktigt snyftare med Will Smith.
Den tycker jag alla ska se som har näsdukar hemma.
Filmtitel? "Seven Pounds"
Är lite smått fundersam över varför min högerarm har tagit
för vana att domna bort. Den är ju inte bortdomnad hela tiden
utan bara då och då. Ska kollas..."Att-göra-listan"
Ska också ta tag i att börja träna har jag bestämt.
Ska ner på fredag och boka tid. "Att-göra-listan"
Imorgon ska jag vara barnvakt en stund till Clara och Wilma.
Clara är sjuk och Hille ska på möte, då steppar grandma Mia in..*S*
Nepp...nu kissa och sen film...
Sayonara.....
Ganska skönt på något vis att sitta vaken när alla sover.
Man känner sig lite som tomten...eller kanske snarare
en mus...eller dammtuss...
Ska strax slå på en film. Vet inte vad det blir men jag kan
berätta efteråt.
Förra natten såg jag en riktigt snyftare med Will Smith.
Den tycker jag alla ska se som har näsdukar hemma.
Filmtitel? "Seven Pounds"
Är lite smått fundersam över varför min högerarm har tagit
för vana att domna bort. Den är ju inte bortdomnad hela tiden
utan bara då och då. Ska kollas..."Att-göra-listan"
Ska också ta tag i att börja träna har jag bestämt.
Ska ner på fredag och boka tid. "Att-göra-listan"
Imorgon ska jag vara barnvakt en stund till Clara och Wilma.
Clara är sjuk och Hille ska på möte, då steppar grandma Mia in..*S*
Nepp...nu kissa och sen film...
Sayonara.....
Jag vill...
Jag vill flytta.
Jag vill bo i ett litet torp.
Jag vill ta körkort.
Jag vill ha bil.
Jag vill börja träna.
Jag vill åka utomlands.
Jag vill ha en man.
Jag vill gå på bio.
Jag vill gå på en riktigt rolig fest.
Jag vill...men vad är väl en bal på slottet?
Jag vill bo i ett litet torp.
Jag vill ta körkort.
Jag vill ha bil.
Jag vill börja träna.
Jag vill åka utomlands.
Jag vill ha en man.
Jag vill gå på bio.
Jag vill gå på en riktigt rolig fest.
Jag vill...men vad är väl en bal på slottet?
Jag har hittat henne!
Nu har jag hittat henne!
Hon finns på riktigt....stålmormor...:-)
och hon är klickbar också :-)
Hon finns på riktigt....stålmormor...:-)
och hon är klickbar också :-)
Why?
Sen undrar jag om någon kan förklara för mig varför jag får
så konstiga radbrytningar i mina inlägg???
så konstiga radbrytningar i mina inlägg???
Total förnedring
Har nyss tittat på"Fear Factor" på tv. Jag gillar det programmet.
Överlag så gillar jag de flesta typer av lekprogram. Ibland blir
jag nästan lite sugen på att vara med själv. Ni vet, man sitter hemma
i soffan och känner sig som stålmormor som fixar allt! Rubbet!
Allt är en barnlek, alla frågor är simpla.
Men nu är det så att jag vet ju, jag vet så väl, att minsta lilla småsak
blir oövervinnerlig när man har en kamera uppkörd i ansiktet, när man
har okända människor som ska titta och när man dessutom har kravet
på sig att vara rolig.
När det är så, då försvinner alla hjärnceller, då lägger hjärnan ner, musklerna
förtvinar och hjärtat nästan strejkar.
Jag vet att det är så. Jag har nämligen gjort dumheten att söka.
Det här är rätt länge sedan. Runt 1990.
Jag såg på tv att dom sökte folk till ett program som skulle heta "Tjocka släkten".
Man skulle utsättas för massor av roliga saker och spektakel.
Jag satt hemma i soffan och tänkte "Baggis"! så där kaxigt som bara
Stålmormor kan.
Jag skrev ett brev till Svt att jag och min syster Carina ville komma och prova.
Jag skrev mest för att kunna skryta med att jag faktiskt ansökt, men inte blivit
uttagen. Nu vart det inte så.
Efter några veckor kom ett brev från Svt. Att Carina och jag skulle infinna oss
på Svt i Stockholm för intervju och provspelning. Det jobbiga här var att nu var
jag tvungen att berätta för Carina att hon skulle på audition. Hon hade nämligen
inte en aning om att jag sökt. Jag trodde ju att det inte skulle hända något.
Carina tog det dock med ro, hon är en bra syster.
På vägen dit var jag cool lugn, Carina var nervös men samtidigt lite förväntansfull.
Vi kom in och det var ganska många människor där. Tjejer med systrar, bröder, fäder.
Grabbar med systrar, bröder, mödrar osv.
Efter en stund var det våran tur att gå in och intervjuas. Jag minns ärligt talat inget
alls av den intervjun. Total blackout.
När alla hade gått igenom denna första del var det dax för nästa. Då fick vi alla gå in
i en studio, sätta oss på stolar och varje par fick dra varsin lapp. På den stod ett
senario som vi skulle spela upp i en sketch.
Vi skulle spela bankkassörska och rånare. Jag var kassörskan.
Carina skulle råna mig på kassan, jag skulle svara emot, börja prata. Carina skulle
bryta ihop och berätta om sitt sorgliga liv varvid jag då skulle tycka synd om henne
och ge henne kassan.
Det vart katastrof. Carina försökte och försökte, jag stammada fram haranger som
"ehh" "ahh" "men" "va?" osv...totalstopp.
Nu skulle man kunna tro att förnedringen skulle vara över i och med detta. Men inte
då. Nu skulle vi minsann sjunga. Jaha då...Imse Vimse Spindel skulle vi alla framföra.
Men vi fick inte använda orginalmelodin.
Någon rappade, någon sjöng opera, någon gjorde en reagee av den...jag gjorde
pantomim-varianten, med undantag för något enstaka stammande.
Aldrig aldrig mera kommer jag att anmäla mig till något dyligt!
Aldrig aldrig mera kommer jag gnälla på deltagare som misslyckas!
Aldrig aldrig mera kommer jag att vara så kaxig som jag var då!
Överlag så gillar jag de flesta typer av lekprogram. Ibland blir
jag nästan lite sugen på att vara med själv. Ni vet, man sitter hemma
i soffan och känner sig som stålmormor som fixar allt! Rubbet!
Allt är en barnlek, alla frågor är simpla.
Men nu är det så att jag vet ju, jag vet så väl, att minsta lilla småsak
blir oövervinnerlig när man har en kamera uppkörd i ansiktet, när man
har okända människor som ska titta och när man dessutom har kravet
på sig att vara rolig.
När det är så, då försvinner alla hjärnceller, då lägger hjärnan ner, musklerna
förtvinar och hjärtat nästan strejkar.
Jag vet att det är så. Jag har nämligen gjort dumheten att söka.
Det här är rätt länge sedan. Runt 1990.
Jag såg på tv att dom sökte folk till ett program som skulle heta "Tjocka släkten".
Man skulle utsättas för massor av roliga saker och spektakel.
Jag satt hemma i soffan och tänkte "Baggis"! så där kaxigt som bara
Stålmormor kan.
Jag skrev ett brev till Svt att jag och min syster Carina ville komma och prova.
Jag skrev mest för att kunna skryta med att jag faktiskt ansökt, men inte blivit
uttagen. Nu vart det inte så.
Efter några veckor kom ett brev från Svt. Att Carina och jag skulle infinna oss
på Svt i Stockholm för intervju och provspelning. Det jobbiga här var att nu var
jag tvungen att berätta för Carina att hon skulle på audition. Hon hade nämligen
inte en aning om att jag sökt. Jag trodde ju att det inte skulle hända något.
Carina tog det dock med ro, hon är en bra syster.
På vägen dit var jag cool lugn, Carina var nervös men samtidigt lite förväntansfull.
Vi kom in och det var ganska många människor där. Tjejer med systrar, bröder, fäder.
Grabbar med systrar, bröder, mödrar osv.
Efter en stund var det våran tur att gå in och intervjuas. Jag minns ärligt talat inget
alls av den intervjun. Total blackout.
När alla hade gått igenom denna första del var det dax för nästa. Då fick vi alla gå in
i en studio, sätta oss på stolar och varje par fick dra varsin lapp. På den stod ett
senario som vi skulle spela upp i en sketch.
Vi skulle spela bankkassörska och rånare. Jag var kassörskan.
Carina skulle råna mig på kassan, jag skulle svara emot, börja prata. Carina skulle
bryta ihop och berätta om sitt sorgliga liv varvid jag då skulle tycka synd om henne
och ge henne kassan.
Det vart katastrof. Carina försökte och försökte, jag stammada fram haranger som
"ehh" "ahh" "men" "va?" osv...totalstopp.
Nu skulle man kunna tro att förnedringen skulle vara över i och med detta. Men inte
då. Nu skulle vi minsann sjunga. Jaha då...Imse Vimse Spindel skulle vi alla framföra.
Men vi fick inte använda orginalmelodin.
Någon rappade, någon sjöng opera, någon gjorde en reagee av den...jag gjorde
pantomim-varianten, med undantag för något enstaka stammande.
Aldrig aldrig mera kommer jag att anmäla mig till något dyligt!
Aldrig aldrig mera kommer jag gnälla på deltagare som misslyckas!
Aldrig aldrig mera kommer jag att vara så kaxig som jag var då!
Grattis till mig!
Åh...jag vart just besökare 3200 :-)
Skam och brutna ben.
Fick lite känning i en tand idag. Vilket osöööökt fick mig
att minnas en händelse då jag var kanske 13-14 år.
En kompis till mig och jag var runt på stan och kikade.
Vi var rätt trötta båda två. Jag hade sovit hos Helena på natten
och hon bodde i ett eget hus på gården.
Eller eget och eget, hennes rum var vägg i vägg med kenneln som
hennes föräldrar hade. Så natten bestod av att få skäll. Av inte bara
en utan mera ett dussin hundar.
Så vi var ganska trötta där vi gick. Och när man är tjej, tonåring och
trött så blir man liksom automatiskt hysteriskt fnissig.
Vid trottoaren där vi gick så hade Folktandvården sin mottagning.
Trappan in dit hade ett ganska så högt trappsteg. Idag skulle det
aldrig tillåtas för folk i rullstol hade ju inte en chans att ta sig in.
Men då var det ok...dom fick väl kräla in antar jag.
Iallafall så precis när vi skulle till att gå förbi den där dörren så
fullkomligt rasar det ut en man där. Han hade väl öppnat dörren och trodde
att steget ut i verkligheten skulle vara ganska enkelt, men tji fick han.
Han trampade luft ett tag innan han landade i en hög framför våra fötter.
Första reaktionen blir ju lite chockartad. Vi var trötta, vi insåg inte vad det
var som dimpit ner vid våra fötter och vi vart tysta. Stirrade på högen där
på marken, vred på huvudena och tittade på varandra som för att liksom
fråga den andre "Vad hände där?"...och så kom det. Bubblandes från tårna,
vridandes och slingrandes genom kroppens alla celler och så ut..genom
munnen, genom ögonen...vi skrattade så tårarna rann. Vi kröp ihop med händerna
för våra magar och kved...högen låg kvar, väntandes på något.
Till sist hade väl högen ledsnat på att vänta och började låta:
-Jag förstår tjejer, det måste ha sett tokigt ut. Men kan ni gå in och ringa
ambulansen för jag har nog brutit benet.
Vi tvärtystnade. Tittade på högen som nu började få formen av den man det
faktiskt var. Och han såg ut att ha ont...riktigt ont.
Helena sprang in och bad receptionisten ringa ambulansen, jag stod kvar med
mannen och skamen.
Dagen efter letade vi upp mannen på sjukhuset och han hade mycket riktigt
brutit sitt ben. Vi hade med oss en blomma och kinderna blossade av skam.
Men mannen vart glad, mannen förstod vår reaktion. Mannen var därefter våran
hjälte och idol.
Ska jag låta katterna flytta?
Funderar på att ge bort mina katter.
Eller mina och mina...Pucko är ju egentligen mellansonens. Lill-fisan
skaffade jag som sällskap till honom.
Älskar dessa katter något enormt, så det är inte så att jag har tröttnat
på dom på något vis.
Så här är det.
Yngsta sonen och hans flickvän ska skaffa lägenhet tillsammans.
När han var här sist och satt med Pucko i knät så sa han att det första
han ska göra är att skaffa en katt. Och att han vill ha en katt som är precis
lika kelig som Pucko. När han sa så hade han nästan tårar i ögonen.
Han har alltid varit den av grabbarna som tytt sig mest till dom katter
vi haft. Han har alltid varit den som tagit hand om, pysslat om, matat,
tömt lådor osv...utan att gnälla.
Sen är det ju så att när man skaffar katt så vet man ju aldrig hur den
katten kommer att bli. Jag var tex övertygad om att Lill-fisan skulle bli
lika kelig som Pucko, men ack vad jag bedrog mig! Hon flyr ju undan
när man kommer.
Så nu sitter jag i valet och kvalet om ifall jag ska låta katterna flytta hem
till yngsta sonen när dom fått lägenhet. Jag vet att dom kommer få det så
himla bra där, och jag har fortfarande alla chanser i världen att träffa dom,
eller om det skulle behövas...ta tillbaka dom.
Men jag är så velig...vet inte alls. Jag får ta beslutet den dagen dom har
sin lägenhet.
Vad ska jag göra tycker ni?
Eller mina och mina...Pucko är ju egentligen mellansonens. Lill-fisan
skaffade jag som sällskap till honom.
Älskar dessa katter något enormt, så det är inte så att jag har tröttnat
på dom på något vis.
Så här är det.
Yngsta sonen och hans flickvän ska skaffa lägenhet tillsammans.
När han var här sist och satt med Pucko i knät så sa han att det första
han ska göra är att skaffa en katt. Och att han vill ha en katt som är precis
lika kelig som Pucko. När han sa så hade han nästan tårar i ögonen.
Han har alltid varit den av grabbarna som tytt sig mest till dom katter
vi haft. Han har alltid varit den som tagit hand om, pysslat om, matat,
tömt lådor osv...utan att gnälla.
Sen är det ju så att när man skaffar katt så vet man ju aldrig hur den
katten kommer att bli. Jag var tex övertygad om att Lill-fisan skulle bli
lika kelig som Pucko, men ack vad jag bedrog mig! Hon flyr ju undan
när man kommer.
Så nu sitter jag i valet och kvalet om ifall jag ska låta katterna flytta hem
till yngsta sonen när dom fått lägenhet. Jag vet att dom kommer få det så
himla bra där, och jag har fortfarande alla chanser i världen att träffa dom,
eller om det skulle behövas...ta tillbaka dom.
Men jag är så velig...vet inte alls. Jag får ta beslutet den dagen dom har
sin lägenhet.
Vad ska jag göra tycker ni?
En dag i tankar
Sov länge idag. Det har blivit en vana numera. Förut sov jag
sällan längre än till 9. Nu har 11 blivit någon sorts standardtid.
Tog reda på värsta disken. Tänk..allt bara förfaller när jag har mina
nattpass. Disken byggs på hög, gruset på golvet förökar sig vilt
medans jag sover, katterna spelar krocket med matskålarna så
dom ligger upp och ner...medans maten då ligger på golvet.
Kanske är dom understimulerade...*S*
Satt en stund idag och tänkte på min lillasyster. Tänkte på hur lite
man faktiskt minns utav henne. Visst, det är länge sedan hon dog
men jag tycker ändå att lite minnen borde man ju ha.
Det jag minns först är hennes dop. Jag var 8 år, mina storasystrar
vad 11 och 15. Jag var den enda som inte fick sitta med henne i knät
på sängen medans pappa tog kort.
Antar att mamma och pappa var lite oroliga för att jag skulle tappa
henne i golvet.
Jag var så arg och det syns verkligen på korten..*L*...dessutom var jag tvingad
att ha en grön, hemsk klänning som jag bara hatade.
Ett annat minne är från en månad innan hon dog. Det var motorcykelns dag
i Enköping och hon fick åka med en kompis till syrran.
Den kompisen vart senare mitt nuvarande ex och pappa till mina två yngsta
grabbar.
Anna var så stolt och så glad som fick åka motorcykel :-)
Idag känns det väldigt konstigt när man träffar folk födda 1974. Dom är ju
så gamla!!! Och Anna var ju bara liten!!
Hjärnan får liksom inte ihop det där med att åren går.
Sista minnena är naturligtvis kring olyckan och dagarna efter den. Dagar
i kaos. Dagar i tårar. Dagar av ilska och frustration av att inte kunna göra
något.
Ibland förstår jag inte hur vi tog oss igenom det hela. Men det är ju bara
att gneta på. På något vis gick det ju.
sällan längre än till 9. Nu har 11 blivit någon sorts standardtid.
Tog reda på värsta disken. Tänk..allt bara förfaller när jag har mina
nattpass. Disken byggs på hög, gruset på golvet förökar sig vilt
medans jag sover, katterna spelar krocket med matskålarna så
dom ligger upp och ner...medans maten då ligger på golvet.
Kanske är dom understimulerade...*S*
Satt en stund idag och tänkte på min lillasyster. Tänkte på hur lite
man faktiskt minns utav henne. Visst, det är länge sedan hon dog
men jag tycker ändå att lite minnen borde man ju ha.
Det jag minns först är hennes dop. Jag var 8 år, mina storasystrar
vad 11 och 15. Jag var den enda som inte fick sitta med henne i knät
på sängen medans pappa tog kort.
Antar att mamma och pappa var lite oroliga för att jag skulle tappa
henne i golvet.
Jag var så arg och det syns verkligen på korten..*L*...dessutom var jag tvingad
att ha en grön, hemsk klänning som jag bara hatade.
Ett annat minne är från en månad innan hon dog. Det var motorcykelns dag
i Enköping och hon fick åka med en kompis till syrran.
Den kompisen vart senare mitt nuvarande ex och pappa till mina två yngsta
grabbar.
Anna var så stolt och så glad som fick åka motorcykel :-)
Idag känns det väldigt konstigt när man träffar folk födda 1974. Dom är ju
så gamla!!! Och Anna var ju bara liten!!
Hjärnan får liksom inte ihop det där med att åren går.
Sista minnena är naturligtvis kring olyckan och dagarna efter den. Dagar
i kaos. Dagar i tårar. Dagar av ilska och frustration av att inte kunna göra
något.
Ibland förstår jag inte hur vi tog oss igenom det hela. Men det är ju bara
att gneta på. På något vis gick det ju.
Åsnan mellan...
Alltså lite så här kan jag känna mig ibland...eller rätt ofta faktiskt.
Som en åsna mellan hötapparna.
Fast i klippet är det mera tvärtom...två åsnor och en hötapp...
Man vill liksom åt två håll...och helst samtidigt...och som ni säkert
förstår så blir det inte så bra då...
Som en åsna mellan hötapparna.
Fast i klippet är det mera tvärtom...två åsnor och en hötapp...
Man vill liksom åt två håll...och helst samtidigt...och som ni säkert
förstår så blir det inte så bra då...
Kalkylator
Och till er som inte visste vilken dag
ni var födda på...kolla här ------>
ni var födda på...kolla här ------>
Långledig
Fattar ni vad bra det känns! Va va??
Jag slutar jobba om 2 timmar och 20 minuter...Piiiiiip....
sen är jag ledig ända tills måndagkväll 21.30...Piiiiip
Undrar vad jag ska göra? Känns som en hel massa
dagar att fylla med något nyttigt.
Hunden åker ju hem till sig idag...matte, husse, småmattarna
och lillhusse...och tillbehören...kom ju hem igårkväll.
Känns både lite tråkigt och jäkla skönt att bli av med henne.
Jag menar det är ju skoj med tanke på katterna, Pucko älskar
ju verkligen när hon är hos oss. Annat är det med Fis-Lisa...hon
är väl inte riktigt lika förtjust...*S*..men hon står ut.
Jag har väl fått lite nytta av det hela jag, jag menar inte sjutton har
jag för vana att ta en 45-minuters prommenad varje morgon jag
kommer hem efter att ha jobbat natt. Fast...jag kanske skulle behöva..
Lusen däremot kommer säkert fira i dagar att hon får komma
hem! Hem till sin egen kudde (saccosäck), hem till sin egen
kissekatt och hem till sina egna golv att skita ner.
Men...vad ska jag nu ta mig till under ALLA mina lediga dagar?
Helst skulle jag ju åka jorden runt...men det hinner jag ju inte. Får försöka
vara lite mera realistisk.
På fredag ska jag ha något hud/smink/jox-party hemma. Jag har
ingen större lust för jag vet att grejerna är svindyra!
Men man är ju å andra sidan inte tvingad att handla.
Städa borde jag göra...det behvös alltid när man är så slarvig som jag är.
Tvätta är det snart dax för igen.
Ibland funderar jag över om det inte skulle vara värt att varannan vecka ta
hem någon som städar. Visst låter det slött och oekonomiskt. Men jag
tror man skulle må bättre. Framförallt när man som jag verkligen avskyr
att städa och bara gör det absolut nödvändigaste under protest.
Jag får fundera på saken. Tror inte det är så fasligt dyrt heller...jag får väl
sluta röka.
Jag slutar jobba om 2 timmar och 20 minuter...Piiiiiip....
sen är jag ledig ända tills måndagkväll 21.30...Piiiiip
Undrar vad jag ska göra? Känns som en hel massa
dagar att fylla med något nyttigt.
Hunden åker ju hem till sig idag...matte, husse, småmattarna
och lillhusse...och tillbehören...kom ju hem igårkväll.
Känns både lite tråkigt och jäkla skönt att bli av med henne.
Jag menar det är ju skoj med tanke på katterna, Pucko älskar
ju verkligen när hon är hos oss. Annat är det med Fis-Lisa...hon
är väl inte riktigt lika förtjust...*S*..men hon står ut.
Jag har väl fått lite nytta av det hela jag, jag menar inte sjutton har
jag för vana att ta en 45-minuters prommenad varje morgon jag
kommer hem efter att ha jobbat natt. Fast...jag kanske skulle behöva..
Lusen däremot kommer säkert fira i dagar att hon får komma
hem! Hem till sin egen kudde (saccosäck), hem till sin egen
kissekatt och hem till sina egna golv att skita ner.
Men...vad ska jag nu ta mig till under ALLA mina lediga dagar?
Helst skulle jag ju åka jorden runt...men det hinner jag ju inte. Får försöka
vara lite mera realistisk.
På fredag ska jag ha något hud/smink/jox-party hemma. Jag har
ingen större lust för jag vet att grejerna är svindyra!
Men man är ju å andra sidan inte tvingad att handla.
Städa borde jag göra...det behvös alltid när man är så slarvig som jag är.
Tvätta är det snart dax för igen.
Ibland funderar jag över om det inte skulle vara värt att varannan vecka ta
hem någon som städar. Visst låter det slött och oekonomiskt. Men jag
tror man skulle må bättre. Framförallt när man som jag verkligen avskyr
att städa och bara gör det absolut nödvändigaste under protest.
Jag får fundera på saken. Tror inte det är så fasligt dyrt heller...jag får väl
sluta röka.
The rest....
Måndagsbarn
är snällt och rart. De som är födda på en måndag, är oftast svärmiskt anlagd,
har ett sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull.
Tisdagsbarn
är älskvärdhet. Tisdagsbarn gör allt med fart. De som är födda på en tisdag,
är vanligen starka och handlingskraftiga, men de är ofta krigiska och går anfallsvis tillväga.
Onsdagsbarn
får lida ont. Onsdagsbarn är kärt besvär. De som är födda på en onsdag, har i regel
snabb uppfattningsförmåga, de är inteligenta och läraktiga, men de kan ofta vara ganska
självsvåldiga. :
Torsdagsbarn
slita tungt. Torsdagsbarn gör fin karriär. De som är födda på en torsdag, är gärna energisk
och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt
Fredagsbarn
är goda och givmilda. Fredagsbarn gör gärna gott. De som är födda
på en fredag, är kärleksfulla och trofasta. De förstår att skapa ett lyckligt hem och har i
regel tur med kärlek.
Lördagsbarn
får arbeta för födan. Lördagsbarn får slita hårt. De som är födda på en lördag,
har sällan tur med kärlek. De har vanligen lycka med sig i handel och penningaffärer.
Söndagsbarn
är sött och snällt. Söndagsbarn har det alltid bra och får det mesta de vill ha.
Det har alltid ansetts för lyckligt att vara söndagsbarn. De kan se in i framtiden,
nästan allting lyckas för dem och de har livlig fantasi.
är snällt och rart. De som är födda på en måndag, är oftast svärmiskt anlagd,
har ett sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull.
Tisdagsbarn
är älskvärdhet. Tisdagsbarn gör allt med fart. De som är födda på en tisdag,
är vanligen starka och handlingskraftiga, men de är ofta krigiska och går anfallsvis tillväga.
Onsdagsbarn
får lida ont. Onsdagsbarn är kärt besvär. De som är födda på en onsdag, har i regel
snabb uppfattningsförmåga, de är inteligenta och läraktiga, men de kan ofta vara ganska
självsvåldiga. :
Torsdagsbarn
slita tungt. Torsdagsbarn gör fin karriär. De som är födda på en torsdag, är gärna energisk
och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt
Fredagsbarn
är goda och givmilda. Fredagsbarn gör gärna gott. De som är födda
på en fredag, är kärleksfulla och trofasta. De förstår att skapa ett lyckligt hem och har i
regel tur med kärlek.
Lördagsbarn
får arbeta för födan. Lördagsbarn får slita hårt. De som är födda på en lördag,
har sällan tur med kärlek. De har vanligen lycka med sig i handel och penningaffärer.
Söndagsbarn
är sött och snällt. Söndagsbarn har det alltid bra och får det mesta de vill ha.
Det har alltid ansetts för lyckligt att vara söndagsbarn. De kan se in i framtiden,
nästan allting lyckas för dem och de har livlig fantasi.
Natti natt på er
Ska strax gå och sova.
Vill bara passa på att dela med mig av en riktigt
fin låt...
Vill bara passa på att dela med mig av en riktigt
fin låt...
