marbor

Alltså...ett par bra svar trillade ju in...men det rätta är nog
åt helskotta för tungt...:-)
Men...vill ni ha varsin nålask ändå så är det helt ok....säg
bara till! ;-)


Det som jag tänker skriva nedan nu SKULLE kunna ha hänt
igår kväll...på ett jobb som liknar mitt...*host*

(ser ni kartan?)

Mannen: "Vill du hämta en kaffe till mig?"
Assistenten:" Visst"...travar iväg, hämtar grejer och kommer tillbaka.
Ställer sig vid sängen och grejar lite.
Mannen: "Vad gör du?"
Assistenten:" Tömmer pinkpåsen, du kände dig ju kissnödig"
Mannen: "Gjorde jag?"
A: "Ja du sa ju det"
M: "Nja..sa jag inte att jag ville ha kaffe?"
A: "Men du va kissnödig va?"
M " Ja...i kaffetarmen"

Hmm....men som sagt...det är bara en teoretisk händelse ur mitt liv.

Som en del av er vet är jag uppväxt i en motorfamilj.
En pappa som kört både motorcross och cart och en
syster som också tävlade i cart.
Sommarloven som liten tillbringades till stor del på
olika cart-banor runt om i landet och det var lika spännande
varje gång att se vilka mera bihang (syskon) som följt med
till just den tävlingen.
Vi var ett litet bihangs-gäng som alltid hängde ihop. Och mellan
tävlingarna så brevväxlade en del av oss.

Nu har det i ett antal år varit tal om att bygga en motorbana modell
större här i stan, och när jag första gången hörde om det så fick
jag en smak av motorolja i munen. Näsan och kroppen vibrerade
i takt med dom motorljud och dofter som sitter i ryggmärgen.

Jag tror i och för sig inte att denna motorbana kommer att byggas.
Men gud så jag hoppas!

Imorse var jag uppe vid halv sju. Hade första tiden
i tvättstugan.
Eftersom jag städat ur sovrummet så vart det en hel del
tvätt som normalt inte är med annars.
Bland annat överkastet...det håriga ni vet...

Överkastet har jag sytt själv. Suttit och klippt, nålat, tråcklat,
sytt, strykit, vikt...and so on...tills det NÄSTAN är klart.
Det som saknas nu är någon sorts kant runt det hela. Plus
att jag skulle vilja fodra det så alla fula sömmer inte syns.
Men jag känner mig själv...det kommer aldrig bli av.

Men..till saken.
Dagens fråga:



How heavy blir ett överkast when you tvättat det i en maskin som
vägrar tömma ut water after the last sköljning?

Den som vet vinner en nålask!

Christer Björkman tror att allt är en invänjningsfas.
Han tror att om två veckor kommer INGEN att kommentera det nya
röstningssystemet.
Jag tror han har riktigt fel denna gången.
Riktigt jädrans tokfel!

"Han är bort i tok" som mormor hade sagt.

Bort i tok? Vart sjutton kommer det ifrån? Betyder typ?..Hmm..

Ja ja...jag ska inte gnälla mera nu.


Ikväll ska jag jobba. Lovade att komma för jag hade energi igår!
Kan säga att den energin var som en piss i havet.
Men men..vi är två större delen av tiden så det ska nog gå bra.
Har tre nätter kvar och sen kommer jag i stort sett inte jobba på
resten av månaden.
Veckan därpå när jag har mina nätter då är jag på kurs. Och veckan
efter det jobbar jag bara måndagen sen har jag tagit semester.

Skulle så hjärtans gärna vilja åka till Dalarna och se Vasan.
Har velat det i så många år och jag tänkte att nu, nu ska jag åka.
Men mina bekanta där ska fly fältet. Dom har hyrt ut sitt hus för en
billig (hostattack) peng den veckan.

Så snälla töta...om NÅGON som läser detta bor i Dalarna, och gillar
Vasan...kan vi inte bli bästisar då? För en vecka? :-)

Pigg!

Jajjemen...har till och med fått ner en tallrik havregrynsgröt!

Idag har jag halvbokat att gå med Hille och tjejerna ut för att
åka pulka. Men jag tror jag skiter i det. Måste sanera mitt
sovrum.
Alltså, det finns vissa saker som funkar ihop och så finns
det sånt som INTE funkar.

Bomullsöverkast - katthår
Bokhyllor - katter
Böcker - damm och katthår
Obäddad säng - katthår

Tja...typ så....men vad ska man göra?
Jag har ETT överkast, jag har TVÅ bokhyllor, jag har 342 böcker
(eller nått), jag har TVÅ katter....så e're ju...

That's life,let,s face it Mia....säger jag till mig själv....

Idag har jag nästan känt mig som människa. Men jag
garderar mig och stannar hemma imorgon också, har liksom
ingen ork.

Jag måste erkänna en sak...skrattade högt för mig själv nyss när
jag kom på vad jag gjort.
Jag hade lagt en blogg som favorit. Och varenda gång jag öppnat
den så har det varit samma inlägg hela tiden. Jag skrev till sist
och frågade hur han mådde, eftersom han inte hade uppdaterat
sidan på så länge.
Men men...felet var mitt. Han har uppdaterat som tusan...*S*...
Det var bara det att jag lagt in just den dagen som favorit och inte
hans startsida.
Nu...åtgärdat...*L*...men ibland undrar man vad man pysslar med.

Ska sätta mig nu och se en film. Har nyss ätit, grabben fixade
middag. Skönt att slippa sånt ibland.

Och systers hund, Puckos kärlek...ja hon mår bra *L*...fick komma hem
igen idag med antibiotika, tratt och nya stygn.
Skönt att det gick vägen.

Och nästa helg, på alla hjärtans dag, ska jag vara hundvakt till
lillvalpen Nellie. Det blir nog mycket springande ut och in med henne
eftersom hon inte är rumsren än. Men det ska bli riktigt roligt.

Hoppas ni alla mår gott!

Nyss hemkommen, en halvtimma innan jag slutat jobbet...Hm..

Stod i köket på jobbet, kände att jag frös.
Satte mig ner och kände hur jag började kallsvettas. Kände hur
det vart tungt att andas, hur kroppen liksom satte sig i någon
sorts matt försvarsställning emot något hot som då jag inte
hade lyckats uppfatta än.
Till sist kände jag igen symtomen...rusade ner på toaletten och
hukade mig...men icke...
Skulle lägga "den lille mannen". Borstade hans tänder när jag kände
att nepp...kastade över grejerna till kollegan och rusade in på toa
igen för att åter huka mig över äckelstolen...nepp...inte nu heller.
Gick ut igen och då hade lilla frun kommit ner och såg att det inte
stod riktigt rätt till så hon skickade hem mig.

Alltså...jag hatar verkligen att sp...vomera...gör det så sällan jag kan.
Det finns SÅ många trevligare saker att pyssla med liksom.
Grejen är att jag inte ens sp...vomerer då jag verkligen skulle behöva.
Nej då, allt samlas i en klump i magen och man känner sig som en
kossa med fyra magar som fått förstoppning i VOMen...haha...ehhh...
Ska strax hoppa i säng och försöka sova bort känslan.

Jag ska sluta läsa AB innan jag lägger mig. Jag blir bara upprörd.
Denna gången över hur vi behandlar våra äldre.
Att släppa av en 90-årig dam, mitt i skogen, 1km från hennes stuga,
bara för att föraren av färdtjänstbilen har fått för sig att det är för halt
att köra hela vägen...det är inte ok!

Och första tanken blir: Jaha, för halt för bilen. Men liksom  är det inte
lika halt för tanten? Hon som ska gå? På sina skraltiga ben? Och
dessutom med dålig syn?
Är det inte lika halt för henne?

Det var min första tanke, sen kom ilskan.
Samtidigt har man en känsla av "jaha...igen"...och då blir man ju ännu
mera arg.

Det finns så många arbetslösa idag.
Ta och rensa upp i förar-träsket och sparka ut dessa idioter och sätt
in folk som klarar av att möta andra människor med respekt!

Vet hut!

IDag har jag haft besök här av sonen med flickvän.
Flickvän behövde hjälp med det matematiska och då
ställde jag upp, matte är skoj!

Gick rätt bra faktiskt. Hon förstod till och med vad
opedagogiska jag menade. Hoppas bara hon klarar
provet imorgon.

På tisdag i nästa vecka får dom hem Nellie...ja hon ska
heta så det lilla valp-trollet. Och på alla hjärtans dag har
doggy-grandma lovat att vara vaktig så det söta paret får
ge sig ut på restaurang.

Kan dessutom tala om att den sjuka hunden mår bättre.
Det var visst någon blodansamling som lagt sig där i buken
och blivit infekterad. Så hon har nu tillbringat en natt på Ultuna
 i Uppsala och ska få sova kvar en natt till. Hon är nog
fit-for-fight snart igen :-)

Tisdagen har annars bara rasat iväg. Har inte hunnit göra så
mycket, men så är det ju i regel dagen efter...ja dagen efter
att man jobbat natt alltså...*S*
Jo, trista nyheter....magen krånglar. Vet inte om jag till sist nu
inte klarar av att stå emot alla magsjukor som härjat runt i vårat
arbetsgäng sista tiden. Den ena efter den andra har legat. Fallit
som käglor på rad. Och nu tycks det som att turen är min...men jag
är stark, jag ska stå emot!
"Våga Vägra Magsjuka"

Telefonen ringer:

- Hej det är A!...dvs min chef
- Hej A, säger jag.
- Kan du jobba inatt? Syster din måste till veterinären med hunden.
- Eh...ja jo det kan jag göra.

Så var det med den lediga måndagen.
Nu ska jag gå och sova.

Och jag hoppas hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med
syrrans hund. Det är föresten den hunden som min katt är så kär i.
Hunden är gammal, och har nyss opererat bort juvertumörer :-(

Hoppas hoppas att det går bra....

Åh imorgon har jag ledigt...tänkte jag igår kväll.
Jag var uppe rätt sent, såg på tv, satt vid datorn
och sen när jag la mig så fastnade jag i en bok.

Sov länge imorse. Sträckte på mig och tänkte:
"Sköööööönt!"...sen vaknade kroppen till och
talade om att här är det minsann inte alls skönt,
det gör ont i huvudet.
Och det gjorde det. Det liksom dånade, tryckte och
slet där inne. "Bam-badda-bam" sa det...
Har nu tagit piller och väntar på att det ska gå över
så jag kan gå ner och träna.
Dom hade ringt från jobbet imorse också. Det var
tydligen brist på folk. Men mobilen låg kvar i köket
och jag hade inte hört att den ringt. Fick faktiskt
lite dåligt samvete över det och sen vart jag arg på
mig själv som fick dåligt samvete.
Hoppas det löste sig ändå.

Idag skiner solen. Härligt på sitt sätt...dvs om man är
ute. Mindre härligt här inne där man nu verkligen ser
hur katthåren far runt. Måste damma och dammsuga.

Hoppas er dag startade utan krämpor och att den blir
riktigt fin, trots att det är måndag och många börjar
sin arbets/skoldag idag.

HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!





KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...
 Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den
milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

 Imorgon ska jag eventuellt  äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång
med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
 Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken
 till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.

 På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra
brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga
att framkalla något de refererade till som 'allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem
inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet,
och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Morron alla glada/trötta/pigga/sura...tja alla...*L*

En annan ska strax iväg och jobba. IDag ska jag
jobba med en tjej som varit sjukskriven länge. Det är hennes
första dag nu när hon ska börja jobba på halvtid.
Hoppas på att det ska gå bra, att "han" är snäll och att
allt liksom bara flyter på.

Jag vill ha en strålande söndag! Och jag hoppas att
ni andra får detsamma.

Kramar till er

- Vi beställde faktiskt ett dubbelrum!, säger damen lite surt.
- Eh, ja och ni har fått ett sånt, svarar reseledaren.
Damen replikerar:
- Nej vi har bara fått ett rum! Vi skulle ha ett till barnen och
ett till oss själva.
Reseledaren säger pedagogiskt:
- Men ett dubbelrum har sovplats för två personer, ett enkelrum
har sovplats för en person.
Damen lite surt:
- Då tycker jag faktiskt ni ska skriva dubbelsäng och inte
dubbelrum.

Jisses......

Jag bjöd ut mig själv på restaurang en kväll.
Jag vet inte om man får göra det egentligen. Jag kände mig också ganska tveksam.
Jag hade inte varit riktigt sams sista tiden.
Jag tyckte att jag var så tråkig att ha att göra med.
"Men jag kan väl fråga i alla fall", tänkte jag. Jag svarade ju inte jag direkt.
Nej, jag tyckte inte att jag var värd att kostas på, jag kände mig som en dålig människa.
Men så tänkte jag: "Jag har ju bara varandra", och så gick jag ut i alla fall.

Det blev en underbar kväll. Jag åt god mat och jag delade en flaska vin, och jag var inte alls
tråkig att ha att göra med. Jag tror det berodde på att jag kände att jag tyckte om mig, och
därför kunde jag slappna av, vara mig själv och visa mig från min allra bästa sida.

Jag minns att jag sa: "Jag kan väl inte vara så dålig ändå om jag nu är som bäst när jag är mig själv".
Då skrattade jag för det tyckte jag var bra sagt. Sen skålade jag och småpratade.
Jag upptäckte sidor hos mig själv som jag knappt visste att jag hade.
"Får jag lov?" sa jag plötsligt, och det tackade jag inte nej till.
Som jag dansade den kvällen!
När jag kom hem framåt natten sjöng jag: "Ju mer jag är tillsammans ju gladare jag blir",
och jag tyckte att jag var riktigt rolig.

Sedan ställde jag mig framför spegeln i hallen och sa:
"Tack skall jag ha. Tack ska jag ha för en underbar kväll. Jag gillar mig.
Ja, jag ville bara att jag skulle veta det".
Sen gick jag och la mig. Och jag somnade riktigt lycklig.
Jag var nästan lite förälskad.
 Får man vara det egentligen

Känner mig o-bloggig....
Har jobbat 8-21.30 men det har gått bra.

Har funderat på valpnamn och tror jag fastnat
för Chessy...ska ge det som förslag till sonen med fästmö.

Fatta...snart är jag doggy-farmor! :-)

Då var det gjort. Och det kändes riktigt bra :-)

Kom ner till träningslokalen och fick börja med att värma upp på
cykel i 10 minuter. Vart svettig vilket väl antagligen visar på att min
kondition ligger under marknivå någonstans.
Jag trodde inte det skulle vara så illa eftersom jag ju cyklar rätt mycket
till och från jobbet. Men det är nog inte samma sak. Här fanns inga
nedförsbackar.

Sen gick jag runt med en av tränarna där, en jättegullig tjej. Så där
hurtig och frisk ni vet, men  i lagom dos.
Hon visade runt på lite olika maskiner och dom hade MASSOR av den
varan. Shit vad många olika varianter man kan träna sig med.
Nåja, jag skulle ju inte på alla utan kommer att nöja mig med 5-6 stycken
olika i början.
Det gick riktigt bra. På någon maskin skulle man träna ländryggen och då
sa hon:
- Ser riktigt fint ut!
- Menar du att jag är snygg? sa jag lite hoppfullt.
- Ha ha...ja absolut, du ser ut som att du är gjort för detta.

och jag sträckte på mig...trodde på varenda ord. Svalde allt smicker och
använde det för att plusa på självförtroende-kontot lite.

Det enda som vart lite jobbigt var när jag skulle dra i någon mojäng uppifrån
och ner så man pressar ihop skulderbladen och sträcker ut bröstmusklerna.
Då gjorde det ont i min gamla skada i axeln. Så där ska vi ta det lite lugnt ett tag
om det går...om jag kan...

Känner mig inte alls mörbultad utan bara lagomt skönt trött i kroppen.
Imorgon ska jag ner och köra igenom passet ordentligt, då kommer det kanske
att kännas lite mera.

---

För övrigt så vart kvällen riktigt mysig med grabbarna och flickvännerna...ja deras
alltså inte mina.
God mat, mycket prat, spelade SKIP-BO och jag gav grabbarna pisk...eller kanske
snarare spörapp...jag vann stort...hehe...

Yngsta grabben och tjejen hans har varit och tittat på hund. Om 2 veckor ska hon
hämtas..*L*..en liten svartvit korsning mellan Tibetansk terrier och något mera.
Hon ska döpas till något som börjar med "S" eller "C"...så alla förslag mottages
tacksamt.
Kasta ur er bara, dränk mig i kommentarer med söta CS-namn!



Det är en av dom svartvita dom ska ha, vet inte vilken av dom men tror det är
den till vänster...HUR SÖTA SOM HELST!!!

Ja ni idag smäller det.
Få se om jag är kapabel att skriva något i bloggen på några
dagar.
Antagligen kommer jag ligga ledbruten..känna mig mörbultad.

Idag ska jag iväg och börja träna :-)
Nej då jag skojar bara, det kommer gå bra. Ska bli riktigt
skönt att få komma igång och röra på muskler som jag ett tag
låtit ha semester. Det kommer att göra mig gott.

Idag är det "Intro". Dom har alltid så första gången. Antar att dom
kommer visa mig runt, plocka fram ett träningsschema som passar
mig och visa hur man ska dokumentera det hela.
Sen tänkte jag gå ner imorgon igen och köra ett riktigt pass.

SOm min planering ser ut kommer det att bli gymet måndagar och
torsdagar till att börja med. VIll starta lite lugnt så jag inte pajjar ryggen
helt som jag gjorde sist jag tränade. Då körde jag på för hårt från start.

Men nu ska musker röras och beröras.
Nu ska jag snart känna att jag flyger fram!




Senare idag kommer grabbarna hit och käkar middag. Jag har redan förberett
allt och det ska bjudas på lasagne. Gott, lättlagat och bra att förbereda.

Hejja på mig nu!
Peppa mig!
Tala om för mig att jag är duktig!

Få mig att rodna av glädje och känslan av att vara duktig.

Tänk er att ni jobbar som assistent till en man.
Tänk er sedan att denne man vilar en stund på dagen i sängen.
Tänk er också att denne man somnar och sover rätt hårt.
Och tänk er till sist att ni ska väcka denne man.

Då kan det låta så här:
(Jag skriver JAG och HAN för enkelhetens skull)

Jag: - Nu får du ta och vakna så du kommer upp i stolen.
Han snarkar.
Jag ruskar på han.
-Vakna du ville ju upp innan jag går hem!
Han tittar upp med frånvarande blick, kvar i drömmarnas värld.
Jag: - Hej! Välkommen till världen! Nu ska vi upp, måste bara
byta stomin först.
Han: - Har du sett att jag har ett hål i magen?
- Va? Hål?
- Ja, har du sett att jag har ett hål i magen, säger han igen.
- Eh, jo jag har liksom jobbat med dig i 4 år nu, har nog sett
dom flesta hål vid det här laget.

Då tittar han upp med en mera närvarande och vaken blick.
Sen börjar han skratta

- Fan jag trodde du var min morsa!


Hmmm...jag får nog ta och börja använda anti-rynk krämer trots allt.....

Eller jag menar någon måste nog börja använda...inte jag....