marbor

Det här hände i början på det glada 80-talet.
Och ni som kanske inte riktigt var med då ska
veta att telefonerna fungerade inte riktigt så som
dom gör idag...eller snarare telefonledningarna
fungerade inte likadant.

Jag skulle ringa en kompis och lyfte på luren.
Skulle precis börja snurra fram hennes telefonnummer
när jag märkte att det inte kom någon signal i luren.
(ja snurra fram...vi hade bakelit telefon)


Istället för signal hörde jag följande:

- Jaha och vilka färger finns det?

...tyst i luren...

- Jo men det låter ju fint. Finns det både honor
och hanar kvar?

...tyst i luren...

- Hur stora blir dom då?

...tyst i luren...

- Men inte sjutton vet väl jag hur högt upp dina knän sitter!

...tyst i luren...



Jag hade alltså blivit inkopplad på någon annans samtal.
Jag hörde den ena, men inte den andra. Ingen av dom verkade
höra mig.

Än idag undrar jag....vad var det dom pratade om?

Hundar? Katter? Myrslokar? En gris?
Vad tror ni???

...upp klockan 17.30...jag måste ha
styckmördat väckarklockan vid 14.
Skit samma, jag behövde sova. Känner att jag skulle
kunna lägga mig igen just nu och sova 134 timmar till, men
då lär jag dö av vätskebrist så jag avstår.

Grabben sitter och tittar på filmen Miami Vice och jag får
flaschbacks....man satt som limmad vid tv:n när det gick
som serie och man förfördes och charmades av Don Johnson.



Måste passa på att säga att det är riktigt roligt, och jag blir riktigt
glad av att se att det hittat hit nya läsare. Jag ser er bland
kommentarerna och det värmer :-)

... i ide till klockan 14 ca.....

...har jag just nu.



Fick ju jobba natt i helgen och skulle i och med det bli
ledig denna vecka...jo tjosan...nu sitter jag här och ska
jobba natt igen.

Det känns lite trist när det inte finns tillräckligt med folk
att ringa när någon blir sjuk.
Vi hade ett par vikarier här, men med utökade assistans-
timmar så hamnade dom på schemat och är därmed svårare
att ringa in. Dessutom är det inte så många som är villiga
att jobba natt heller.

Var uppe med tuppen idag...eller snarare med Nellie. Hon kom
vid 6. Skitbra tänkte jag för då blir jag trött på eftermiddagen.
La mig vid 15, halvsov...grabbarna satt vid varsin dator och spelade
en pokerturnering vilket innebär att dom tjoar fram och tillbaka
till varandra:
- Faaaaaaaaaan...jag skulle ha gått med!
- Vad hade du då?
- Par i sjuor
- Ha ha din sopa, jag hade par i nior
- Sopa? Du la dig ju du med...

Ja så höll det på.
Sen småslumrade jag men vaknade av att jag tyckte mig höra son
nummer tre prata. Vart ju tvungen att spetsa öronen för att kolla om
det var rätt eller fel...jo då han var där och hämtade Nellie.
Försökte sen somna till lite igen men vaknade tvärt vid 18 och var
vrålhungrig. Det var bara att ge upp...

På fredag vill jag gå på bio. Vill se "Män som hatar kvinnor"...tror den
är riktigt bra...jag har läst boken men minns inte riktigt vad den handlade
om.

Suss gott med er nu allahåppa

Yes!
Nu får han tävla igen. Domen är upphävd.
Hoppas han ger gärnet och satsar mot nästa OS så han
får visa dom hur det SKA gå till.

All ära till Ara!

Vill bara passa på att uppmärksamma
grabbarna bus prommenad genom Sverige.

 

På 100 dagar ska dom gå från Ystad till
Haparanda för att samla in pengar till forskningen
kring prostatacancer. 180 mil! Det är rätt långt...

Sen gör det ju inte så ont att grabbarna bus är
Mr Fylking och Mr Aschberg heller :-)

TIll vänster på deras sida finns en länk som heter
"Prommenadplan" där man kan se hur deras
vandring är planerad.
En gång i veckan kommer dom att stanna till och göra
ett program som kommer att visas i Tv8.
Och den 12 april kommer dom stanna till i MIN STAD
och göra ett direktsänt program :-) Det ni!

Hoppas deras fötter och humör håller. Kan tänka mig
att det inte är så jäkla lätt för två machograbbar att hålla
sams. Eller så är det just det som det är...det lär visa
sig. Och dom har ju säkert uppbackning under vägen av
både svenska folket och personal.

Go for it gubbs go!!!

Titta vad jag fått! :-)



Satt här nu på morgonen och fixk syn på att Mr T skrivit bland kommentarerna
att jag "hade något på hans blogg"...och Voila! Där var det! Vart riktigt riktigt
glad. Det var lite rätt dag också att ge mig det på!
Tack så hemskt mycket!

Så nu ska här givas vidare.
Jag tänker välja ut bloggar ur olika kategorier tänkte jag och det blir nästan lite
som en Oscarsutdelning.

Kategorierna är: Humor, Hjärta, Känsla, Nakenhet, Galet och Gripande.

Humor awardet går till: Kotteby (pretty oväntat va) ;-)

Hjärteawardet går till: Jojo (för att du orkar)

Känslornas award går till: Daniel (för att jag genom varje inlägg känner kärleken
                                                             han sprider runt sig)

Nakenhet går till: ~Sol~ (för att du är så härligt ärlig)

Galet går till: Tesstamente (fast borde kanske gå lika mycket till Irish) ;-)

Och den gripande till Jonte (som kämpar, som slåss, som inte alltid orkar)


Så...grattis till er alla!
Nu ska jag äta risgrynsgröt....

Hur heligt jävla förbannad kan man inte bli!

En stackars 9-årig flicka blir gravid med tvillingar
efter att ha utsatts för övergrepp av sin styvfar.
Hon gör en abort och den katolska kyrkan rasar
över detta och fördömmer läkaren såväl som flickans
mamma med motiveringen att "liv måste alltid försvaras"

Vems liv?
Ja naturligtvis tvillingfostren.
Den lilla flickans liv är tydligen inget värt. Jag har svårt
att tänka mig att en 9-årig flickas kropp klarar av en
graviditet med två foster.

Nej fy fan....jag blir äcklad

Har ni den senaste tiden tänkt på vilken ynnest det är att kunna
äta själva? Att kunna dricka det vi vill, när vi vill utan att först behöva
be någon annan om hjälp?
Har ni tänkt på hur vi tar det för självklart att kunna gå på toaletten
när vi vill, att kunna knäppa våra byxor och knyta våra skor.
Har ni tänkt den senaste tiden på allt det där vi gör utan att vi
egentligen tänker på det alls?

Ibland tänker jag på det. Och säkert kan man kanske klassa det
som någon form av yrkesskada. Men jag tror det är bra att vi ibland
har dom tankarna, bra på så  vis att vi kan känna oss glada och
tillfreds med det lilla...ja det lilla som kallas fungerande kroppar.

Jag är full av beundran för dom som är i den sitsen att dom är
beroende av sådana som mig. Vissa några timmar om dagen,
andra dygnet runt.

Tänk er att aldrig någonsin få vara helt ensamna och kunna göra
precis just det ni vill just då. Kanske vill ni ha möjligheten att kunna
sjunga högt och falskt utan att någon hör. Kanske vill ni ha chansen
att kunna rusa genom ert hem spritt näck.
Kanske vill ni bara kunna vara...i ensamhet...

Och så finns det dom som är berövade den chansen. Och dom klarar
det oftast galant. Visst tryter humöret ibland, visst kommer kanske ilskan
och sorgen ikapp emellanåt. Det måste den ju få göra.
Och vi...vi som är händer och fötter...vi måste kunna förstå, kunna gå åt
sidan eller stanna kvar och stötta...beroende på vad personen själv önskar
och vill.
Vi måste ha förmågan att vara lyhörda, att kunna förstå genom att bara se.
Ibland lyckas vi...ibland misslyckas vi...oftast blir det rätt bra i slutänden ändå,
även om det just i den stunden är motigt, jävligt, tröttsamt...men vi måste göra
det vi kan...för att kunna se det som inte alltid syns...läsa mellan raderna.

Jag sjöng på en låt hela kvällen igår.
Jag fortsatte sjunga hela natten.
Jag nynnade lite innan jag somnade imorse.
Jag vaknade med samma låt i huvudet.

Tyvärr hittade jag bara en cover på den,
men en rätt bra sådan....lyssna ni också
så kan vi nynna tillsammans sen.

Såg föresten en bra film i natt.
"The black balloon"

Charmig, rolig, sorglig....och med ett schysst budskap att vi inte
alltid kan förändra, ibland är det enda rätta att gilla läget.

Länge sedan jag hade en sådan seg natt.
Men det är inte undra på...vaknade kl 9 igår morse.
Vid 14 ringde dom och frågade om jag kunde jobba natt.
Försökte sova en stund men det var ju bara att glömma,
vred mig som en daggmask i sängen tills jag ledsnade
på det och klev upp igen.
Sen vaken hela natten, PLUS att jag fick stanna kvar 1,5 timma
och hjälpa till på morgonen.
Nu har jag varit vaken i 25 timmar. Ska äta lite frukost och sen
krypa i säng.
Nåde mig om jag inte kan sova! *hotar*
Ska jobba två nätter till....

Först vill har bara tala om att lilla söthunden är opererad och
det gick bra. 40 stygn, ut- och invändigt blev det.
Nu går han runt med dumstruten (tratten) runt huvudet och
känner sig allmänt förnärmad och lite deprimerad tror jag.
Han hade dessutom halsfluss! Det visste jag inte ens att
hundar kunde ha.

Idag är jag ledig...eller snarare jag SKULLE vara ledig.
För ett par timmar sedan rinde dom och frågade om jag
kunde jobba natt i helgen. Ska egentligen jobba natt måndag
till onsdag men dom nätterna får dom då ge till någon annan.

Det blir en lite kluven känsla. Dels är det jobbigt att få veta så sent
att man ska jobba natten, man måste ju sova innan och just nu
är jag inte särskilt trött, men jag får ta stekpannan till hjälp så
fixar det sig.
Dels så innebär ju det här nu att jag blir ledig hela nästa vecka
och det gör ju inte så ont :-)

Tänkte idag på katter...och särskilt då på röda/gula katter.
Jag inbillar mig att dom inte är riktigt som alla andra katter, dom gråa,
svarta, vita...
Jag inbillar mig att röda katter har mera hyss för sig, att dom kanske
rentav är lite smartare. Dessutom så är dom ju i regel väldigt mycket
större än andra katter....rätta mig om jag har fel...

Jag borstar tänderna på mannen.
- Det är egentligen slöseri, säger han
- Att borsta tänderna? frågar jag förvånat.
Han plirar på mig med dom finska ögonen och säger:
- Nej att du är ensam.
- Vad söt du är, säger jag.  Men det är ju ingen som vill
ha mig, fortsätter jag för att skoja bort det hela.
- Jag kan ta dig, säger mannen.
- Men du är ju gift! , påminner jag
- Jo..säger han

På jobbet idag hade vi en diskussion kring djur och djurnamn.
Alla som har eller har haft ett husdjur har väl varit med om det
stora kruxet
Hunden heter Bamse, katten får heta Tussen.
Kaninen döper vi till Lille Skutt och hamstern till Buser.

Vi har haft rätt många djur i våran familj och just namngiveriet
har varit det stora problemet för att alla ska bli nöjda.

Vi har haft katter som hetat Prosit, Flisan, Pepsi mm
Vi har haft hamstrar som hette Dum-dum och Toker.
Vi hade ett marsvin som hette Snurre Sprätt.

Kamraters djur har hetat både ditt och datt.
Jag frågade min kollega hur det kommer sig att man gör sig sådan
möda med namnen, men INTE då det gäller fiskar. Dom heter
minsan inget alls.
Då tittade hon på mig och sa allvarligt:
- Det gör dom väl! Mina guldfiskar hette Doris och Majbjörn!

Någon mera som döpt sina fiskar? Sina vandrande pinnar?
Sina myror eller vad ni nu har?

Doris
Majbjörn

Ni har säkert redan läst det dom flesta av er.
Vill bara påminna ytterligare om att vissa faktiskt
har änglavakt ibland.
Riktigt otäck film...här...

Usch....har "bekanta" som har en liten hundpojke på 7 år.
Världens snällaste hund. Han älskar allt och alla - människor,
andra hundar, katter.
Grannen deras har tagit hand om en stor rottweiler som ska
omplaceras, dvs en problemhund.
Igår smet den hunden, in till mina bekanta. Högg lillpojken i
halsen, kastade runt med han som en liten vante.
Hade han inte haft så tjock päls som han har hade han dött
direkt. Nu ska han opereras. Har fått någon form av bråck i buken
pga att han slängts runt.
Lilla kraken...

  
(OBS! det här är INTE dom hundar jag skriver om, men likadana)

Tycker faktiskt lite synd om rottisen också. Jag vet inte vad han
varit med om som gjort han så aggresiv...men frågan är om det
går att ha han kvar...det visar sig...

Det är tungt att passa en liten valp.
Man måste vara på sin vakt, och det är man ju inte direkt
van vid.
Efter en timma här ligger följande i hennes låda:

1st grenkontakt
1st bok
1 par trosor
1 strumpa
1 stövel

Hon jobbar hårt den lilla :-)

Dessutom blir hon alldeles galen av lycka om man lägger sig
på alla fyra, kurar ihop sig och gömmer ansiktet.
Då gräver hon, värre än en surikat, i håret. Biter tag med dom
små tänderna i håret, sliter och drar så mycket hon orkar.
Nu vet jag hur det känns att tuss för tuss bli skalperad.
När man sen reser sig upp ser man ut som ett troll i håret.
Tussarna sticker ut åt alla håll och kanter. Gratis dreadlocks..*S*

Det är full rulle på den lilla

Innan man läser följande inlägg är det några saker man
bör veta.

1. Gosedjur är hemskt viktiga tillbehör i ett barns liv. Ibland
viktigare än godis och luft.
2. Min syster har rätt ofta huvudet under armen. Inte för att
hon tycker det är snyggt, utan för att hon oftast är allmänt,
charmigt virrig.
3. Vid tillfället bodde jag i Bålsta och min syster i Enköping
ca 3,5 mil bort.


Min syster och hennes familj hade varit och hälsat på mig.
Hennes äldsta dotter V var runt 3 år då, och hon hade en blå
gosekanin som var det viktigaste i världen för henne. Absolut
inget alls gick att göra utan att kaninen Maja var närvarande.
Inte äta, inte sova, inte bada. Och naturligtvis kan man inte åka
bort utan Maja heller.
I stressen som alltid uppstår då min syster ska samla ihop sin
flock med alla attiraljer för hemfärd så vart Maja kvar hos mig.
Fråga mig inte hur det gick till, men jag antar att V hade somnat
eller något sådant.
Väl hemma så kom V på att Maja inte var där, och då startade
syndafloden. Man KAN inte sova utan Maja! Det borde varenda
liten molusk begripa, så även mamma.
Så syrran får snällt sätta sig i bilen. Klockan 23 på kvällen. Och åka
3,5 mil för att hämta Maja så lugnet kunde lägga sig i hemmet.

En månad senare upprepas samma procedur.
Flocken kommer till mig, flocken åker hem...Maja blir kvar.
Syrran ringer förtvivlat till mig och frågar om Maja möjligen stannat
kvar hemma hos mig. Och ja...hon hade vackert bäddat ner sig i
ett hörn i köket.
Nu tyckte jag riktigt synd om min syster som skulle behöva åka en
gång till för att hämta kaninen, så jag säger på skoj:
- Maja kan väl åka buss!
- Tror du det? säger syster med en gnutta lättnad i rösten.
Tja...jag knatar upp till bussarna, frågar chauffören snällt om kanin Maja
får åka snålskjuts till Enköping, och naturligtvis fick hon det.
Dessutom på första parkett framme i fönstret.

Chauffören känner sig glad och stolt som får den stora äran att
transportera en celebritet som Maja, jag blir glad som fixat balunsen,
syster blir glad som slipper åka och V blir själaglad över att få tillbaka
sin älskade Maja...ni vet hon som är viktigare än både luft och godis.

När min son var i städtagen gjorde han (och jag) ett stort misstag.
Han sa ju att han kastat ner stickor och grejer i en påse.
Jag dök i påsen...tog upp stickor, men glömde grejerna :-(

Grejerna i det här fallet var spetsen till överkastet jag håller på att
sticka. Jag tror jag hade gjort klart ca 5,68 meter...som nu alltså
gått till de sälla jaktmarkerna.
Bara till att starta om...*suck*

(klicka för större bild)

Det är så vackert!
Och jag kommer bli så glad den dagen det är klart.

Det är ganska tunt och jag funderar på att köpa ett par vita
sidenlakan och sy fast på baksidan så det inte lyser igenom.
Vad tror ni om det?