marbor

När min son var i städtagen gjorde han (och jag) ett stort misstag.
Han sa ju att han kastat ner stickor och grejer i en påse.
Jag dök i påsen...tog upp stickor, men glömde grejerna :-(

Grejerna i det här fallet var spetsen till överkastet jag håller på att
sticka. Jag tror jag hade gjort klart ca 5,68 meter...som nu alltså
gått till de sälla jaktmarkerna.
Bara till att starta om...*suck*

(klicka för större bild)

Det är så vackert!
Och jag kommer bli så glad den dagen det är klart.

Det är ganska tunt och jag funderar på att köpa ett par vita
sidenlakan och sy fast på baksidan så det inte lyser igenom.
Vad tror ni om det?

Minns ni?
Slutet på 1990-talet...Rymmarna på tv :-)
Jag tyckte det var ett fantastiskt roligt program. Satt bänkad framför tv:n och
tittade på Hjalle & Heavy...Tobbe och ..ja vad nu hans kompis hette...och
alla spårhundar.
Minns ni alla galna uppdrag?
Varje helg var det stor folksamling runt en telefonkiosk någonstans i Sverige
och man satt hemma i soffan och bet på naglarna...skulle dom klara sig en
vecka till eller inte?


Faktiskt har jag också varit på rymmen en gång i mina tidiga tonår.
Jag bodde på fosterhem då, hos ett medelålders par, på en bondgård med
kossor.
Av någon anledning som jag inte minns så var jag väl arg på Ebba och Alf och
kände så som tonåringar gör ibland att "här kan man ju inte vara".

Jag minns att jag gick in på toaletten för att fundera. Ebba stod i köket och tjoade
på mig men tystnade efter ett tag. Då kom jag på snilleblixten...jag rymmer!
I badrummet fanns nämligen ett litet fyrkantigt fönster strax ovanför badkaret och
det krånglade jag mig igenom.
Först upp på badkarskanten, sen igenom med armar och huvud. Sparkade med
benen så jag vart hängande genom fönstret, lika mycket Mia på utsidan som på
insidan.
Kommer ihåg att det var lite otäckt att hänga där. Var jag inte snabb nog så skulle
jag landa på skallen. Men just då spelade det inte så stor roll om jag bröt nacken
eller inte för ut skulle jag, och just då var det värt en bruten nacke, så jag kickade
till en sista gång och for ut genom rutan och damp i backen...med hel nacke.

Sen tassade jag iväg...ut i kohagen och runt så att jag inte skulle synas från huset.
Sen var jag iväg...lyckan var total och rädslan satt som en smäck...jag var livrädd för
att dom skulle hinna  ikapp mig. Kom det en bil så kravlade jag ner i diket.

Nåja..till sist fick dom tag i mig och jag kördes hem med skammen lysande som
en neonskylt i ansiktet. Främst för att jag fick veta att jag varit ensam i huset under
min rymning. När Ebba tystnade hade hon nämligen gått till ladugården. Så jag hade
lika gärnat kunna knata ut genom dörren istället för att kräla som en mask genom
fönstret.

Jag tänkte obstinat: " Det visste jag väl...men ska man rymma kan man lika gärna
göra det ordentligt...så det så"

Jag bad grabben idag att valla dammsugaren en vända.
Och det gjorde han, men först plockade han duktigt undan
alla saker som låg överallt.

När det var klart skurade jag golven och upptäckte då
att min stickning var borttrollad.

- Letar du efter stickorna ligger dom i soppåsen, säger han.

Ja ja...visst är det bra att han hjälper till när jag ber honom.
Men man behöver ju inte kasta allt!

Så nu ska mamma mu dyka bland soporna och se vad mera
som ligger där. Har jag tur kanske jag hittar en förmögenhet.

Headbang---hundtröja---hallelulja

Ahhhhhhhhhhhrrrrrrrrrrg....Headbang!!!
Hatar det...när huvudet känns som att det är fullt i skommgummi,
bakkelit, sprängmedel och en gnutta ättika.

Om man ändå hade gjort något så man förtjänade den!
Ni vet...gjort sånt som man glömt dagen efter liksom.
Hmm...vad gjorde jag igår???

Ne...jag har inte gjort ett skit. Bara suttit hemma och sprungit
in, ut, in, ut, in, ut med valpen....inte direkt något som ger huvudvärk.

Imorgon ska jag INTE ha hund, då ska jag sova :-)
Ska sova länge har jag planerat. Kanske mer än till klockan 7...lyx va :-)

Och så ska jag leta mönster till en stickad hundtröja. Dom vill ha en sån
till Nellie och då ska dom få en sån. Och doggy-grandma ska egenhändigt
sticka med lot's of love.

Har inget vettigt att säga alls egentligen, fast det har ni säkert redan märkt.
Avslutar med en underbar godnattsång.

Från mig...till er alla....

Matte: Hej! Har det gått bra?
Jag: Ja det har gått jättebra. Men två pölar vart det.
Matte: Hon brukar gnälla lite när hon vill ut.
Jag: Jo jag har märkt det, men hann inte ut med henne ändå.
Matte: Hon kan gnälla lite om hon vill något annat också.
Jag: Jaha...
Matte: Sen kan man se på henne att hon går runt och luktar om hon
behöver ut.
Jag: Ja det har jag ju sett men inte förstått
Matte: Hon kan gå och lukta om hon letar efter något också.
Jag: Jaha...

Ja inte är det lätt att tyda valpspråk inte. Samma "ord" för olika saker :-)
Men jag torkar så gärna upp dom små pölarna.

Vaknade med panik i kroppen i morse vid 6.40
Hade visserligen ställt klockan på ringning strax före 7 men
ljudet jag vaknade av var något annat.
Först tänkte jag att klockan fått hicka eller något. Låg där och fipplade
med avstängningsknappen till ingen nytta alls.
Sen kom jag på att det var mobilen som låg ute i köket och surrade.
Kastade mig ur sängen för att hinna svara, snubblar på sänghörnet och
faller pladask på golvet.
Men...jag hann svara!
Det var Nellies matte som ringde och sa att dom var på gång. Jag fick
den stora äran att vara dag-doggy-grandma idag nämligen.

Kastade på mig kläderna, sprang ut barfota i träskorna och håret på
skaft för att möta den lilla ute vid bilen.

Kom in med den lilla och hon tassade runt för att kolla om allt var precis
som förra gången hon var här. Jag ställde hennes hundsäng i köket där
den stod sist men inte tusan skulle hon ligga där inte. Nej då...in i sovrummet,
krafsa runt bland mina kläder som låg på golvet (jag veeet...dåligt!) och la sig
i en hög där.

Matte kom upp till lunchen och åt med oss. Nellie vart glad men brydde sig inte
så där som hundar gör annars när man varit borta en stund.
Hon är så go Nellie :-) fast nu biter hon i allt hon kommer åt. Spelar ingen roll
alls vad det är, om det är ätbart eller inte. Farligt eller nyttigt. Allt som ligger i
hennes väg ska undersökas och tuggas på. Har man en tå i vägen så sitter
små sylvassa söta tänder i dom rätt snart.

Nu har hon somnat igen.....på mina kläder. Hundsängen gapar tom här i köket
till Puckos stora glädje, för då kan ju han ligga där.
Lill-fisan ligger på behörigt avstånd och har koll på den lilla.
Dom är för goa....

Såg nyss videon som kungafamiljen spelat in på slottet.
Den där kungen bland annat tillkännagör förlovningen.
Kungen, Drottningen, Daniel och Victoria turades om
att tala.

Var det någon mer än jag som la märke till hur
Victoria när hon pratade spände ögonen i pappa sin?
Nästan som att hon sa till honom:
"Nu håller du tyst. Så här blir det"

Fick nästan en känsla av att hon ställt ultimatum.
"Om du inte godkänner detta kan du FETGLÖMMA att
jag blir drottning...så det så!"

Var det någon mer som såg?

Jag vet inte hur observanta ni är.
Men om ni råkat missat något idag så kan jag tala om
att vi alla är bjudna på bröllop om ett år...bra va!

Såg nyss presskonferansen och jag kände bara att
jag vart glad. Glad över att dom ÄNTLIGEN fick tummarna
ur och gör något mer än att tassa runt och undvika fotografer.
Glad över att det utstrålade en sådan glädje och lycka...och
jag fick en tår i ögat.

Jo jag är nog lite blödig när det kommer till bröllop. Jag får
en liten tår i ögat och en klump i magen vare sig jag vill eller
inte.
Att se en komedi med mig där det ingår ett bröllop innebär
alltså både skratt och tårar...jag tycker sånt är härligt.

Det är ju så att vi människor är födda med olika former av humor,
och det är väl en jäkla tur det.
Tänk om alla skulle tycka att tex cirkus var det roligaste i livet, då skulle
alla filmskådisar, allt teaterfolk mm bli arbetslösa och kanske bli
städare (ve och fasa)

Det är bra att vi skrattar åt olika saker. Ibland skrattar vi åt varandra
och ibland åt oss själva.
Det händer också att när vi skrattar åt oss själva så bjuder vi på det
och sånt tycker jag är bussigt.
Faktiskt kan det vara så att vi bjuder på saker vi själva stångar pannan
blodig över...men..vi förstår att andra kan se humorn i det och så bjuder
vi på det av den anledningen.

Via en annan blogg fick jag idag tag i denna sida "Fuck my life" och jag
har suttit och skrattat åt rätt många människor. Ren skadeglädje!

Titta, läs, skratta och var tacksamma över att det är någon annan som
delar med sig!

Så ska man jobba igen. Första dagen på över en vecka.
Ja, jo jag var ju på kurs, men det är en annan sak.

Sov dåligt inatt, fick en klump i magen.Precis när jag höll
på att somna drog katterna ner något i golvet så det small.
Plötsliga ljud som det ger mig en klump i magen.
Jag tror det finns en orsak till det.

När mellankillen var 2½ år så började han få ont i ena knät
på nätterna när han skulle sova. RIktigt jäkla ont hade han
och skrek rakt ut. Det enda som hjälpte var att sitta och massera
knät tills han somnat.
Det här började lite smått med någon natt då och då, men rätt
snart var var det var och varannan natt som man vaknade av hans
panik-gråt.
Efter ett tag, när det inte gav med sig utan bara blev värre, så fick
vi komma till ortopeden som röntgade, klämde och vred. Han visste
väl inte riktigt han heller vad det berodde på. Och det enda han kunde
komma på var att ledbanden växte för sakta och att när J slappnade
av i sömnen så vart dom liksom för korta och spända så det gjorde ont.
Det skulle nog kunna sitta i något år till trodde han....och det gjorde det.
Lagom till att det faktiskt började avta och man kanske fick tre hela nätter
med sömn i veckan så började samma visa igen med lillgrabben.
Då låg man med en unge på varje sida och masserade med båda
händerna, samtidigt som tröttheten och hjälplösheten gjorde att man
låg där och grät tyst.
Jag trodde jag skulle dö av sömnlöshet, förtvivlan och hjälplöshet.
Hans värk satt i i ca 1½ år innan det slutade.
Så totalt hade jag 4 år med nätter...4-6 i veckan...då jag plötsligt
vaknade av panik-gråt och fick ligga och massera ett eller två knän.



Jag tror det är det som sitter kvar idag. Att det är det som gör att jag
av plötsliga ljud då jag sover får en ångestklump i magen.

Minns en gång när L (mamman) ringde mig och ville att jag
skulle komma över och fika.
Jag hade väl inte riktigt tid med det men hon tjatade på och
till sist så sa jag att jag skulle komma.
L hade diabetes och hade fått ett bensår (på foten) som inte
ville läka. Det hela slutade med att hon fick amputera halva
foten och efter det hade hon lite besvärligt med att röra sig.
 Lägenheten hon bodde i då var på bottenplan, men med balkongen
en liten bit från marken. För att katten deras skulle kunna ta sig ut
och in så hade dom ställt en planka från marken upp till balkongräcket
så han kunde ta sig in och ut den vägen.

När jag kom hem till L så satt hon i köket och stickade. På golvet bakom
henne låg ett badlakan på golvet och jag tänkte att det kanske var lite svårt
för henne att böja sig ner för att ta upp den. Snäll som man är så tänkte jag
att jag fixar det.
När jag böjer mig ner för att ta upp handduken så tjuter L i högan sky:
-Neeeeeeeeeej...låt den ligga! Lyft den INTE!

Hon berättade att katten kommit in med "något" litet djur och han hade lagt
det där på golvet. L som fick panik av möss, småfåglar och annat gottigt som
katten släpade in hade då kastat handduken över. För det vet ju alla....att
det som inte syns, det finns inte.

Jag hjälpte henne ut i vardagsrummet, gick tillbaka till köket och lyfte handduken.
Där under låg en harunge. Säkert bara någon vecka gammal. Katten hade väl, som
katter gör, släpat in den för att stolt visa upp sitt byte för matte :-)

Sov si så där inatt med valpen. Hon vaknade för minsta lilla,
och minsta lilla just nu är Lill-fisans parningstjut som kommer
var och varannan sekund.
Till sist somnade vi iallafall och vaknade rätt så utvilade imorse.
Jag visste ju att det då var bråttom ut med den lilla, men hade
ingen aning om att det var superman-bråttom...ja ja...två små
olyckor på golvet...den ena i pöl och den andre i hög.

Fick sms idag av en gammal kamrat till mig. Vi har glidit ifrån
varandra de sista åren och det är nog mest mitt fel. Jag är verkligen
urkass på att lyfta luren och ringa.
Tidigare umgicks vi så gott som dagligen. Hennes äldsta son och
min yngsta är jämngamla och var bästisar när dom var mindre.
Vi hade väl lika dålig ekonomi också båda två och körde bytes tekniken.
Typ "En rulle toapapper mot 10 kaffefilter" och så...vi klarade det riktigt
bra.
Hennes mamma och jag umgicks en del också. Hon brukade ringa mig
och jag brukade gå till henne och fika.

Men idag fick jag sms om att mamman gick bort igår. Väldigt hastigt och
absolut inte lustigt. Hon somnade i sängen och gick inte att väcka. Jag
tror att det har varit en hjärnblödning eller något sånt men det lär visa sig.

Väldigt tråkigt och jag blev riktigt ledsen.


Kvällen i övrigt bjuder visst på melodifestival. Antar att jag kommer att sätta mig
och titta lite. Men INTE RÖSTA!

Kramar till er!

 Rätt skoj...på något vis....

Har haft en hittills väldigt bra fredag.

Först sov jag riktigt gott och länge. Det är inte alltför ovanligt
att jag vaknar tidigt dom dagar jag är ledig, men idag gjorde
jag inte det. Sov som ett litet barn :-)

Sen ringde fastighetsskötaren och meddelade att han hade
fått hem rätt brevlåda och så kom han hit och bytte den. Så nu
har jag inte fri sikt in i lägenheten längre via brevinkastet...bra va! :-)

Lite senare ringde sonen och frågade om jag kunde vara hundvakt
en liten stund på dagen. Vaddå kan?? Klart jag kan!!!
Så hit kom lilltrollet med matte och egen säng. Jag skulle egentligen
bara ha henne ett par timmar, men nu blir det över natten...kan ni
tänka er vad mysigt!



Hon är riktigt duktig den lilla. Piper och gnäller lite när hon vill ut och
sköter sig riktigt exemplariskt vad gäller att faktiskt INTE bita i allt
hon ser. Hon har sina saker i sin säng och dom leker hon med.
Katterna var dock inte riktigt lika glada i att få en till sambo även om
det bara är korttidsboende, fast det fattar ju inte dom iof..*S*
Lill-fisan gömmer sig och Pucko tassar på tå runt den lilla söta.
Jag trodde faktiskt att han skulle vara lite mera tuff, han är ju van vid
syrrans Lusen.

Imorgon ska jag vara mattelärare till..matte..*L*..hon har prov i nästa
vecka och det var något hon hakat upp sig på, men det ska vi nog kunna
lösa. Ska även hem till mamma och hämta en lampa som jag skulle ha
hämtat för länge sen...skäms nästan att jag inte gjort det tidigare, men det
har alltid kommit något i vägen, eller så har jag glömt bort.

Har haft en riktigt lugn dag idag.
Vart visserligen väckt strax efter klockan 8 av telefonen.
Det var en fastighetsskötare som undrade om han fick
komma upp och laga min brevlåda, men jag sa att jag
sov och bad honom återkomma vilket inte var något
problem alls.
Vid 10 ringde det igen, men då hade jag redan kommit
upp.
Hantverkaren kom, kollade brevlådan, försvann och kom
tillbaka.
Allehanda ljud kom utifrån hallen. Bankande, borrande,
stönanden osv.
Efter ett tag kom han på att han nog ville ha lunch och
försvann.
Kom tillbaka senare på eftermiddagen och konstaterade
att dom beställt hem fel brevlåda så han skruvade tillbaka
den gamla och ska återkomma imorgon eller i nästa vecka
när den rätta lådan kommit hem.
Han suckade lite när han berättade det och jag kontrade snabbt
med att fråga om det var jobbigt att ha skägget i brevlådan...



Han lyckades iallafall laga handtaget till toadörren som varit
halvtrasig ett tag.

En till hantverkare var upp och böt handfatet som det var en
spricka i. Nu känns det nästan lyxigt att tvätta händer och borsta
tänder när det är så fint :-)

I övrigt har inte mycket hänt.
Lill-fisan löper, Pucko blir salig....träningsvärk har jag i skuldrorna
efter massagen, men det är en skön värk.

Hoppas ni andra har det bra.
Imorgon är det fredag och en skön helg väntar nog dom flesta.
Ta till vara på den. Gör något roligt, mysigt eller skönt. Unna
er något ni inte unnat er på länge. En god middag, trevligt
sällskap, roliga aktiviteter eller bara slappa i soffan.

Yada yada yada...nog för ikväll :-)

Puss till er!

Kursdag två var minst lika rolig som dag ett.
Idag började vi med inlevelseövningar. Dessa gick ut på att vi
skulle skedmata varandra med vatten, vi skulle leda den andre (som
hade förbundna ögon) ner och upp för en trappa och vi skulle tvätta
varandras händer.
Man kan ju tycka att det är ju inte så farligt knepigt. Och det var det inte heller
så länge man var den som matade, ledde och tvättade. Men när man hamnade
i den andra rollen vart det lite svårare.
Jag vart tex matad för fort. Jag tyckte att jag fick FÖR MYCKET information när
jag skulle ta mig fram i trappan och jag fick händerna rena men inte på det viset
som jag hade gjort om jag gjort det själv.
Förstår bättre dom som har det så här varje dag...usch...

Kursen har även varit positiv ur ett annat perspektiv. Vi var fyra tjejer från mitt jobb
som åkte och sammanhållningen oss emellan är SÅ mycket bättre nu än vad det
var innan. Riktigt skönt!

Efter kursen åkte vi hem till min syster där kollegan bjöd på massage.
Så himla ont-skönt!

Hon drog med fingrarna runt mitt skulderblad...fram och tillbaka...fram och tillbaka.
Sen började hon gnida lite mera frekvent på ett ställe.

"Bam-ba-dam-dam-dam" kändes det.
-Gör det ont här?
- Ja men du gnuggar ju tvärs över revbenen! (jag kände ju hur det liksom hoppade)
- Gör jag?
"Bam-ba-dam-dam-dam"
-Ja!
Hon fortsatte och plötsligt försvann revbenen....bam-ba-damet slutade liksom.
- Du hade muskelknutor där, inte revben
-aha...

Alltså hela min rygg var nog mer eller mindre som ett trasigt kullager.
Hon ska massera igen i nästa vecka...

Kursdag ett avklarad.
Mycket trevlig och rolig kurs i personlig assistans. En hel del
hade man redan koll på men man vart matad med en massa
ny info också.
Vi hade grupparbeten som var riktigt roliga, utmanande och
som gjorde att man fick tänka till en hel del.
I vanlig ordning så tog jag taktpinnen i gruppjobben. Jag biter
nästan mig själv i läppen ibland för att jag alltid drar igång
diskussionerna. Andra måste också få en chans.
Men när alla sitter tysta och bara väntar på att någon ska ta till
orda så blir jag lite less och stressad och sen rinner munsvadan
iväg...*S*...

Rolig sak 2:
Fick sms av min älskade syster imorse på väg till Uppsala.
Hon har anmält mig till en tävling som Adam och Gry har i
Mix Megapol. Och jag hoppas hoppas hoppas att hon gett en så
bra motivering att dom ringer mig. I så fall sitter jag på 4-stjärnigt
hotell på Kanarieöarna om 10 dagar...:-)



Så känner ni någon tös som ni tycker är förtjänt av lite lyx och vila,
tveka inte att anmäla!

Så nu har jag varit barnvakt som den doggy-grandma jag är :-)
Men det vart inte bara till EN liten ulltuss, utan även till två andra
som ni ser.
Underbara hundar, underbar kväll...och jag är kär...jag har
smält och runnit iväg så pass att jag numera bara är en tvärhand
hög...resten av min ståtliga (host) längd ligger numera som en
pöl på golvet.

Nellie

Nellie och grynet (och mina stövlar) *S*

Tröttmössan :-)

Nellie och Fanny...playmates...:-)

...blir inte som man tänkt.

Idag skulle jag ha varit och bowlat med jobbet.
Vi har gjort det en gång tidigare och det var riktigt roligt!

Men idag...satt huvudvärken ivägen.

Hoppas det inte dröjer alltför länge innan det blir dax
igen att ge cheferna lite pisk :-)

Så vad har jag gjort?
Inte ett smack...rätt skönt ändå faktiskt.

Och imorgon ska jag träffa lilla valpen för första gången, fatta
vad jag ska gosa!!!

jobba jobba...gå hem.

Skicka sms, avboka...

Sova sova trött trött

Vakna av telefonen

Okänt nummer ..svarar inte

Dra täcket över huvudet

2 min

Pling pling...dörren

Upp, öppna...

Fastighetsskötaren kollar trasigt handfat + brevlåda

Dator

Diska

Äta (vet...fel ordning)

tv

dator

sova sova sova säng säng säng...



Skriver mer imorgon...

Alltså...ett par bra svar trillade ju in...men det rätta är nog
åt helskotta för tungt...:-)
Men...vill ni ha varsin nålask ändå så är det helt ok....säg
bara till! ;-)


Det som jag tänker skriva nedan nu SKULLE kunna ha hänt
igår kväll...på ett jobb som liknar mitt...*host*

(ser ni kartan?)

Mannen: "Vill du hämta en kaffe till mig?"
Assistenten:" Visst"...travar iväg, hämtar grejer och kommer tillbaka.
Ställer sig vid sängen och grejar lite.
Mannen: "Vad gör du?"
Assistenten:" Tömmer pinkpåsen, du kände dig ju kissnödig"
Mannen: "Gjorde jag?"
A: "Ja du sa ju det"
M: "Nja..sa jag inte att jag ville ha kaffe?"
A: "Men du va kissnödig va?"
M " Ja...i kaffetarmen"

Hmm....men som sagt...det är bara en teoretisk händelse ur mitt liv.

Som en del av er vet är jag uppväxt i en motorfamilj.
En pappa som kört både motorcross och cart och en
syster som också tävlade i cart.
Sommarloven som liten tillbringades till stor del på
olika cart-banor runt om i landet och det var lika spännande
varje gång att se vilka mera bihang (syskon) som följt med
till just den tävlingen.
Vi var ett litet bihangs-gäng som alltid hängde ihop. Och mellan
tävlingarna så brevväxlade en del av oss.

Nu har det i ett antal år varit tal om att bygga en motorbana modell
större här i stan, och när jag första gången hörde om det så fick
jag en smak av motorolja i munen. Näsan och kroppen vibrerade
i takt med dom motorljud och dofter som sitter i ryggmärgen.

Jag tror i och för sig inte att denna motorbana kommer att byggas.
Men gud så jag hoppas!

Imorse var jag uppe vid halv sju. Hade första tiden
i tvättstugan.
Eftersom jag städat ur sovrummet så vart det en hel del
tvätt som normalt inte är med annars.
Bland annat överkastet...det håriga ni vet...

Överkastet har jag sytt själv. Suttit och klippt, nålat, tråcklat,
sytt, strykit, vikt...and so on...tills det NÄSTAN är klart.
Det som saknas nu är någon sorts kant runt det hela. Plus
att jag skulle vilja fodra det så alla fula sömmer inte syns.
Men jag känner mig själv...det kommer aldrig bli av.

Men..till saken.
Dagens fråga:



How heavy blir ett överkast when you tvättat det i en maskin som
vägrar tömma ut water after the last sköljning?

Den som vet vinner en nålask!

Christer Björkman tror att allt är en invänjningsfas.
Han tror att om två veckor kommer INGEN att kommentera det nya
röstningssystemet.
Jag tror han har riktigt fel denna gången.
Riktigt jädrans tokfel!

"Han är bort i tok" som mormor hade sagt.

Bort i tok? Vart sjutton kommer det ifrån? Betyder typ?..Hmm..

Ja ja...jag ska inte gnälla mera nu.


Ikväll ska jag jobba. Lovade att komma för jag hade energi igår!
Kan säga att den energin var som en piss i havet.
Men men..vi är två större delen av tiden så det ska nog gå bra.
Har tre nätter kvar och sen kommer jag i stort sett inte jobba på
resten av månaden.
Veckan därpå när jag har mina nätter då är jag på kurs. Och veckan
efter det jobbar jag bara måndagen sen har jag tagit semester.

Skulle så hjärtans gärna vilja åka till Dalarna och se Vasan.
Har velat det i så många år och jag tänkte att nu, nu ska jag åka.
Men mina bekanta där ska fly fältet. Dom har hyrt ut sitt hus för en
billig (hostattack) peng den veckan.

Så snälla töta...om NÅGON som läser detta bor i Dalarna, och gillar
Vasan...kan vi inte bli bästisar då? För en vecka? :-)

Pigg!

Jajjemen...har till och med fått ner en tallrik havregrynsgröt!

Idag har jag halvbokat att gå med Hille och tjejerna ut för att
åka pulka. Men jag tror jag skiter i det. Måste sanera mitt
sovrum.
Alltså, det finns vissa saker som funkar ihop och så finns
det sånt som INTE funkar.

Bomullsöverkast - katthår
Bokhyllor - katter
Böcker - damm och katthår
Obäddad säng - katthår

Tja...typ så....men vad ska man göra?
Jag har ETT överkast, jag har TVÅ bokhyllor, jag har 342 böcker
(eller nått), jag har TVÅ katter....så e're ju...

That's life,let,s face it Mia....säger jag till mig själv....

Idag har jag nästan känt mig som människa. Men jag
garderar mig och stannar hemma imorgon också, har liksom
ingen ork.

Jag måste erkänna en sak...skrattade högt för mig själv nyss när
jag kom på vad jag gjort.
Jag hade lagt en blogg som favorit. Och varenda gång jag öppnat
den så har det varit samma inlägg hela tiden. Jag skrev till sist
och frågade hur han mådde, eftersom han inte hade uppdaterat
sidan på så länge.
Men men...felet var mitt. Han har uppdaterat som tusan...*S*...
Det var bara det att jag lagt in just den dagen som favorit och inte
hans startsida.
Nu...åtgärdat...*L*...men ibland undrar man vad man pysslar med.

Ska sätta mig nu och se en film. Har nyss ätit, grabben fixade
middag. Skönt att slippa sånt ibland.

Och systers hund, Puckos kärlek...ja hon mår bra *L*...fick komma hem
igen idag med antibiotika, tratt och nya stygn.
Skönt att det gick vägen.

Och nästa helg, på alla hjärtans dag, ska jag vara hundvakt till
lillvalpen Nellie. Det blir nog mycket springande ut och in med henne
eftersom hon inte är rumsren än. Men det ska bli riktigt roligt.

Hoppas ni alla mår gott!

Nyss hemkommen, en halvtimma innan jag slutat jobbet...Hm..

Stod i köket på jobbet, kände att jag frös.
Satte mig ner och kände hur jag började kallsvettas. Kände hur
det vart tungt att andas, hur kroppen liksom satte sig i någon
sorts matt försvarsställning emot något hot som då jag inte
hade lyckats uppfatta än.
Till sist kände jag igen symtomen...rusade ner på toaletten och
hukade mig...men icke...
Skulle lägga "den lille mannen". Borstade hans tänder när jag kände
att nepp...kastade över grejerna till kollegan och rusade in på toa
igen för att åter huka mig över äckelstolen...nepp...inte nu heller.
Gick ut igen och då hade lilla frun kommit ner och såg att det inte
stod riktigt rätt till så hon skickade hem mig.

Alltså...jag hatar verkligen att sp...vomera...gör det så sällan jag kan.
Det finns SÅ många trevligare saker att pyssla med liksom.
Grejen är att jag inte ens sp...vomerer då jag verkligen skulle behöva.
Nej då, allt samlas i en klump i magen och man känner sig som en
kossa med fyra magar som fått förstoppning i VOMen...haha...ehhh...
Ska strax hoppa i säng och försöka sova bort känslan.

Jag ska sluta läsa AB innan jag lägger mig. Jag blir bara upprörd.
Denna gången över hur vi behandlar våra äldre.
Att släppa av en 90-årig dam, mitt i skogen, 1km från hennes stuga,
bara för att föraren av färdtjänstbilen har fått för sig att det är för halt
att köra hela vägen...det är inte ok!

Och första tanken blir: Jaha, för halt för bilen. Men liksom  är det inte
lika halt för tanten? Hon som ska gå? På sina skraltiga ben? Och
dessutom med dålig syn?
Är det inte lika halt för henne?

Det var min första tanke, sen kom ilskan.
Samtidigt har man en känsla av "jaha...igen"...och då blir man ju ännu
mera arg.

Det finns så många arbetslösa idag.
Ta och rensa upp i förar-träsket och sparka ut dessa idioter och sätt
in folk som klarar av att möta andra människor med respekt!

Vet hut!

IDag har jag haft besök här av sonen med flickvän.
Flickvän behövde hjälp med det matematiska och då
ställde jag upp, matte är skoj!

Gick rätt bra faktiskt. Hon förstod till och med vad
opedagogiska jag menade. Hoppas bara hon klarar
provet imorgon.

På tisdag i nästa vecka får dom hem Nellie...ja hon ska
heta så det lilla valp-trollet. Och på alla hjärtans dag har
doggy-grandma lovat att vara vaktig så det söta paret får
ge sig ut på restaurang.

Kan dessutom tala om att den sjuka hunden mår bättre.
Det var visst någon blodansamling som lagt sig där i buken
och blivit infekterad. Så hon har nu tillbringat en natt på Ultuna
 i Uppsala och ska få sova kvar en natt till. Hon är nog
fit-for-fight snart igen :-)

Tisdagen har annars bara rasat iväg. Har inte hunnit göra så
mycket, men så är det ju i regel dagen efter...ja dagen efter
att man jobbat natt alltså...*S*
Jo, trista nyheter....magen krånglar. Vet inte om jag till sist nu
inte klarar av att stå emot alla magsjukor som härjat runt i vårat
arbetsgäng sista tiden. Den ena efter den andra har legat. Fallit
som käglor på rad. Och nu tycks det som att turen är min...men jag
är stark, jag ska stå emot!
"Våga Vägra Magsjuka"

Telefonen ringer:

- Hej det är A!...dvs min chef
- Hej A, säger jag.
- Kan du jobba inatt? Syster din måste till veterinären med hunden.
- Eh...ja jo det kan jag göra.

Så var det med den lediga måndagen.
Nu ska jag gå och sova.

Och jag hoppas hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med
syrrans hund. Det är föresten den hunden som min katt är så kär i.
Hunden är gammal, och har nyss opererat bort juvertumörer :-(

Hoppas hoppas att det går bra....

Åh imorgon har jag ledigt...tänkte jag igår kväll.
Jag var uppe rätt sent, såg på tv, satt vid datorn
och sen när jag la mig så fastnade jag i en bok.

Sov länge imorse. Sträckte på mig och tänkte:
"Sköööööönt!"...sen vaknade kroppen till och
talade om att här är det minsann inte alls skönt,
det gör ont i huvudet.
Och det gjorde det. Det liksom dånade, tryckte och
slet där inne. "Bam-badda-bam" sa det...
Har nu tagit piller och väntar på att det ska gå över
så jag kan gå ner och träna.
Dom hade ringt från jobbet imorse också. Det var
tydligen brist på folk. Men mobilen låg kvar i köket
och jag hade inte hört att den ringt. Fick faktiskt
lite dåligt samvete över det och sen vart jag arg på
mig själv som fick dåligt samvete.
Hoppas det löste sig ändå.

Idag skiner solen. Härligt på sitt sätt...dvs om man är
ute. Mindre härligt här inne där man nu verkligen ser
hur katthåren far runt. Måste damma och dammsuga.

Hoppas er dag startade utan krämpor och att den blir
riktigt fin, trots att det är måndag och många börjar
sin arbets/skoldag idag.

HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!





KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...
 Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den
milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

 Imorgon ska jag eventuellt  äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång
med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
 Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken
 till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.

 På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra
brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga
att framkalla något de refererade till som 'allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem
inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet,
och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Morron alla glada/trötta/pigga/sura...tja alla...*L*

En annan ska strax iväg och jobba. IDag ska jag
jobba med en tjej som varit sjukskriven länge. Det är hennes
första dag nu när hon ska börja jobba på halvtid.
Hoppas på att det ska gå bra, att "han" är snäll och att
allt liksom bara flyter på.

Jag vill ha en strålande söndag! Och jag hoppas att
ni andra får detsamma.

Kramar till er